En tidig iris
Gårdagen bjöd på dimma, både på längden och på tvären. En liten stund på morgonen verkade solen kunna bryta igenom och då lyckades jag fota lite (se nedan) men sen vann fukten och allt blev grått. Det var knappt lönt att ha med kameran när jag gick med hundarna. Jag tog dock med den ändå utifall vi stötte på nåt spektakulärt som ett vildsvin, vilket vi inte gjorde.
Under morgonens hundpromenad idag var det lite gråmulet men sen tog solen över och bjöd på ett strålande väder. Det blåste visserligen lite men det gör det ju nästan jämt här.
Eftermiddagen tillbringade 13-åringen och jag hos grannen tittandes på skidåkning. Damerna åkte 30 
kilometer under VM i Planica. Tyvärr var jag inte supertaggad inför loppet, det här VM:t har fått mig att trötta på det svenska lagets ”drama queen” Frida Karlsson. Jag är less på allt rabalder hon skapar kring sig. Hon får visserligen god hjälp av media som säkert tycker hon är en guldgruva vad det gäller rubriker och löpsedlar. Frida Karlsson är en väldigt duktig skidåkerska (hennes seger i Holmenkollen för några år sen var fantastisk) men allt stoj gör att jag tycker hon framstår som jobbig och aningen korkad. Vad det gäller svenska skidlandslaget så föredrar jag Ebba Andersson framför Frida alla dar i veckan. Idag var 
ju också Ebba avsevärt mycket bättre än Frida, och alla andra.
Eftersom skidåkningen startade klockan 12 så hade jag köpt smörgåstårta som vi förtärde medan vi 
såg damerna slita i spåren. Efter tårtan blev det fika så sonen och jag lämnade grannen mätta och belåtna.
Idag trodde vi att Sigge fått årets första fästing. Han ville leka, inte samarbeta när vi skulle ta loss den, men när vi väl fick bort den visade det sig vara en tagg så vi avvaktar med att ge hundarna fästingmedicin.
Snödropparna har varit synliga ett tag men nu har de fått oväntat sällskap av en iris. Hustrun har grävt ner lökar av lite olika blommor runt om i trädgården och på ett ställe är irisarna väldigt tidiga.
