Vi har klivit in i 2023 nu och nytt år innebär att det är dags att ta nya tag med vedproduktionen för nästa vinter. Sist jag ägnade mig åt trädfällning så sträckte jag mig i ena skinkan så igår öppnade jag lite försiktigt och tog lättfällda träd. Det finns en bit mark i det vi kallar ”Vinterhagen” (hästarna brukar gå där på vintrarna) som är omgärdad av stenmurar och som innehåller en hel del små träd som inte mår så bra. Jag gav mig därför på att fälla de träden innan de dog helt och hållet. Nedan finns före och efter foton. Som synes står några träd kvar men jag ska ta dem också.Vi har kallat det ingärdade området för Elsas lycka eftersom det ska ha legat ett torp där nånstans som beboddes av en kvinna som hette Elsa. Vi var lite osäkra på namnet, eventuellt var det Ellen. För att få klarhet så googlade jag runt lite och hittade faktiskt information om torpet, som varken hette Elsas eller Ellens lycka utan Elneslyckan eller Skolelyckan. Som framgår av texten nedan så kom ”Skole” av att där bott en fd. lärarinna. Elne verkar vara ett namn men det är mycket ovanligt för enligt SCB heter bara två kvinnor i Sverige Elne idag. Jordkällaren som nämns i texten finns kvar och användes för att röka kött i av den familj som vi köpte gården av (de bodde här 1945-2003). Den Sven Paulsson som nämns i är samme Sven Paulsson vars gravsten vi har som trappsten (se HÄR). Jag kände inte av sågandet så på eftermiddagen stack jag ut och sprang och trots att det var uselt väder med regn och blåst så blev det ett kanonpass. Bästa passet sen jag började springa igen! Nåra som alltid verkar ha bra springdagar är Betty och Sigge som far som galningar på våra promenader. I snön som kom (nu borta) så for de extra mycket. Oftast busar de men ibland blir Betty förbannad på riktigt. Det grå vädret gjorde att fotona blev dåliga, vissa blev dock bra ändå…Idag på förmiddagen var 13-åringen och jag hos grannen och tittade på avslutningen av Tour de ski. Han bjöd som vanligt på fika men hade också slagit på stort och även köpt räkmackor åt oss. Skidåkningen hamnade dock lite i bakgrunden när Frida Karlsson kollapsade på mållinjen men hon repade sig ju som tur var så småningom. Att kunna ta ut sig som Frida kan är en talang som få idrottare begåvas med.

Var vänlig följ och gilla: