Erin go Bragh
I dag är det St Patrick´s Day och den irländska flaggan vajar därför här i Underlund. Erin go Bragh! Lagom till nationaldagen så har irländarna slagit nya rekord i juridiska tokigheter. Förra tisdagen var ecstasy och en rad andra droger lagliga
på Irland. Orsaken var att en domstol slog fast att det tidigare beslutet att förbjuda dem stred mot konstitutionen. På 24 timmar lyckades lagstiftarna dock driva igenom ett nytt, och förhoppningsvis konstitutionellt, förbud.
De irländska lagstiftarna sysslar inte bara med att förbjuda ecstasy, de arbetar också med att upphäva lagar från tiden då 
Irland var under engelskt och senare brittiskt styre. Jag förstår inte riktigt hur det hänger i hop men av nån anledning så finns lagar från 1500- och 1600-talet registrerade som giltiga i dagens Irland. Lagar som bl.a. säger att den engelska monarken skall vara ”Kung av Irland” (1542), att alla som säljer hästar utanför ”the Pale” (d.v.s. Dublinområdet) skall dödas (1590) och att alla katoliker som äger mark skall förvisas till västra Irland (1654).
Jag har nu beställt 100 visitkort. De blir inte jättebilliga (min layout funkade inte hos de helt webbaserade visitkortstillverkarna) så jag fick ta en tillverkare som är lite mer som ett traditionellt tryckeri (och därmed lite dyrare). Det rör sig ändå inte om astronomiska summor eftersom jag nöjer mig med minimiantalet, 100 st. visitkort. Det återstår att se om jag tycker att de är lika snygga på pränt som jag tyckte de blev på skärmen. Det är ju lätt att lura sig av att bilderna på skärmen är större och tydligare än vad de faktiska visitkorten kommer att vara.
Jag mådde riktigt dåligt i går kväll. Det började med en förlamande ångestattack. Det kändes som om jag hade en hårt åtdragen korsett
på mig, det var riktigt svårt att andas. När jag får såna fysiska ångestattacker så förstår jag inte alltid att det är ångest, utan till att börja med så tolkar jag känslan som att det är något fysiskt fel på mig (särskilt när jag inte kan koppla attacken till någon särskild händelse).
Ångesten i går ville inte släppa. Jag testade mina beprövade trick (andningsövningar, äta färsk ingefära
, vara i klädkammaren, lyssna på musik m.m.) men inget hjälpte. Om något så blev det värre eftersom jag av nån anledning fick en kraftig halsbränna. Jag lyckades ändå laga kvällsmat, en fiskgryta som ingen av sönerna var särskilt förtjust i men som jag tyckte var god. Ikväll blir det chili con carne och det kommer nog att vara betydligt populärare.
Vi fick ungarna i säng relativt tidigt, och jag läste en kort stund för dem. Efter det så satt jag framför datorn, fortfarande ”klädd” i min hårt åtdragna korsett. Jag satt där en stund och försökte varva ner innan det var dags för sängen men det gick inget vidare. Jag gick och la mig men lyckades inte slappna av och somna trots både sömntablett och Theralen. Jag fick panikkänslor av
att ligga still i sängen och känna mig sprickfärdig av ångest. Efter en stund gav jag upp och gick ner och försökte bekämpa ångesten med glass
och ”Girls”. Även om jag faktiskt fick lite igenkänning i ”Girls” den här gången (sekvensen när Hannah ser till att det händer henne nåt bra och sen peppar sig inför en träff är en pärla) så tror jag nog ändå att det var glassen (väldigt mycket av den) som gjorde susen. Efter fyrtiofem minuter 
blev jag lugnare och började bli trött. Jag höll emot ett tag för att bli riktigt trött innan jag gick och la mig. När jag kom upp till sängen så slocknade jag snabbt.
Jag tycker det är jobbigt att jag så ofta får såna här ångestattacker på kvällarna. Egentligen tycker jag ju att jag mår bättre efter beslutet om sjukersättning men den här återkommande, diffusa, ångesten tär på mig. Jag kan ha en bra dag och så rasar allt på kvällen. Det är frustrerande.
