Ett lyckat misslyckande

Det går mode i pipor som i allt annat och just nu så är en italiensk pipa högsta mode i pipkretsarna på YouTube. Pipan, en Savinelli Roma med modellnummer 320, är en robust liten sak som jag kan förstå att folk gillar.

Jag köper ju inga pipor längre utan gör dem själv och jag hade ett pipmunstycke som jag tyckte kunde passa till en pipa inspirerad av en Savinelli 320. Mitt munstycke är delvis kantigt men jag tyckte ändå att det har samma korta, robusta och grovhuggna karaktär som munstycket på en 320. Jag valde därför ut en fin bit ek och började snida en egen variant av Savinellis ikoniska pipa. Jag insåg dock snabbt att min pipa skulle bli stor som en tennisboll om proportionerna mellan piphuvud och munstycke skulle samspela. För att få ner pipan i storlek lite så valde jag därför att göra den kantig och spela lite på kantigheten i munstycket. Kantigheten underlättade också snidandet eftersom jag då till största delen kunde såga till pipan och inte behövde tälja eller raspa i den extremt hårda bit ek jag fått tag i. Att få pipan rund och jämn med hjälp av kniv och rasp hade krävt mer talang och tålamod än jag besitter. Nu är den kantiga pipan klar och resultatet blev inte så tokigt. Jag tycker att det syns lite att den inspirerats av en Roma och ådringen i eken blev väldigt fin där den mörka kärnveden framträder tydligt.

Hustrun var iväg och dansade i går kväll så jag var tvungen att utfodra både mig och barnen på egen hand. Resultatet blev ”Johans skogshuggargryta”, d.v.s. en gryta med lamm, fläsk, rotsaker och bönor. Jag fick inte till den riktigt den blev bara okej, den var faktiskt mycket godare när jag åt den kall till lunch idag. Vi har ju mycket lamm i frysen nu så jag försöker laga lammrätter när jag lagar mat till bara mig och barnen, hustrun gillar inte lamm så när hela familjen äter ihop så blir det inte lamm särskilt ofta.

Jag och yngste sonen var iväg och köpte gummistövlar åt honom för nån dag sen. Han hade helt slitit ut sitt gamla par men vi lyckades hitta nya stövlar i samma modell, även om mönstret på det nya paret var rosa och inte grönt som innan. När vi nästan bestämt oss så ville jag ändå att sonen skulle prova några andra stövlar också, mest för att ha provat och sett att det inte fanns några andra som var skönare och satt bättre. När han provat ett par seglarstövlar så frågade sonen vad de kostade och när jag sa priset, som var lite lägre än de stövlar han provat först, sa han – ”De här är också sköna, jag kan ta de billigare om du vill pappa”. Gulligt och lite genant eftersom den expedit som hjälpt oss stod precis jämte och hörde vad som sas. Sonen fick de lite dyrare stövlarna, inte för att jag var generad men för att jag tror att de håller bättre än seglarstövlarna.

Följ och gilla: