Fällan är gillrad
Minkfällan är utplacerad och gillrad. Nu återstår bara att vänta och se.
I morse var jag ute och sprang i dimman. Jag lufsade på i mina egna tankar när jag fick syn på en person som promenerade långt framför mig på vägen. Jag tänkte inte så mycket på det utan sprang vidare. När jag sprungit lite till så märkte jag plötsligt att jag inte längre lufsade. Jag hade börjat ta i och försökte få lite driv i steget. Övergången från lufs till driv i steget skedde utan att jag var medveten om det. Jag har varit med om sånt här förut, senast i Varberg. När jag får rygg på någon så blir det plötsligt viktigt att komma ikapp och förbi. Det är ju verkligen ingen sport att springa ikapp folk som promenerar (ser väldigt sällan andra löpare när jag är ute här hemma) men ”jakten” är som en ryggmärgsreflex som kickar in.
Vad som händer om nån kommer ikapp mig? Det händer inte! 🙂 Allvarligt, när det händer så tycker jag att det är lite jobbigt men jag försöker tänka att ”det är ingen tävling, jag springer mitt pass och de springer sitt”.
I dag försökte jag bibehålla det högre tempot även efter att jag passerat hon som var ute och gick. Det ger en helt annan, men inte sämre, löpupplevelse att försöka hålla ”hög” fart. Så fort jag börjar bli trött måste jag hela tiden vara alert och ligga på. Tappar jag koncentrationen och låter tankarna börja vandra så tappar jag farten direkt. Rejält flåsande men mycket nöjd avslutade jag dagens runda med att spurta in mellan kastanjerna på gårdsplanen.
Även om jag inte hade terapi eller praktik så åkte jag in till Halmstad idag. Jag åkte enkom för att luncha med en av mina bästa vänner. Vi träffas inte så ofta (som vi borde) men när vi gör det är det som om vi bara fortsätter samtalet vi hade sist vi sågs. Hon har känt mig länge, både i uppgång och fall, och har alltid kloka saker att säga kring hur jag möter tillvarons prövningar. Det var en väldigt trevlig lunch och maten var också god (Alizas Indiska Restaurang).
Innan lunchen så köpte jag fler av mina små svarta anteckningsböcker som jag alltid har med mig. Ryggen på den bok jag använder nu har blivit mosad och jag har lagat den med silvertejp. Jag är dock inte säker på att lagningen håller så länge, så jag behöver en extra anteckningsbok i reserv. Jag gick först till Akademibokhandeln men de hade inga små anteckningsböcker (större fanns). Expediten sa att hon inte lyckades beställa de små böckerna, hon hittar inga leverantörer som har dem längre. Jag skyndade bort till Halmstad bokhandel och där hade de två små anteckningsböcker på hyllan. Jag köpte både utifall att det faktiskt är så att de inte längre går att få tag i.
Jag håller tummarna att du fångar minken, men passa dig sen , dom är snabba o grymma på att bitas, Pappa hade ju minkfarm några år.//
Det är en slagfälla, går minken i den så bits han aldrig mer. Jag har känt på fjädern och det är bra tryck i den, jag fick vara rädd om fingrarna när jag gillrade fällan.
/Johan
Hej Johan
Jag älskar små anteckningsböcker, vet inte hur många jag köpt o börjat skriva i, antagligen lika många som aldrig blivit fulltecknade. Är därför nyfiken på vad du har dina till
Huvudsakligen har jag anteckningsböckerna som hjälpmedel i bloggandet. Jag skrev om det för ett tag sen och har länkat till det inlägget i texten ovan. Klicka bara på “svarta anteckningsböcker” (orden är understrukna) i texten ovan så ska inlägget komma upp som en egen sida. Funkar det inte så hör gärna av det så får jag försöka fixa länken. Här hemma funkar länkningen i varje fall.
När jag nu läser det gamla inlägget så inser jag att jag inte nämnde ett annat användningsområde för anteckningsböckerna. Om jag vid mina besök i second-handbutikerna stöter på märken som jag inte känner till så skriver jag upp dem i “den lilla svarta” så att jag kan kolla upp dem på nätet när jag kommer hem.
/Johan