Fällan är gillrad

Minkfällan är utplacerad och gillrad.minkfalla_20141021_300_a Nu återstår bara att vänta och se.

I morse var jag ute och sprang i dimman. Jag lufsade på i mina egna tankar när jag fick syn på en person som promenerade långt framför mig på vägen. Jag tänkte inte så mycket på det utan sprang vidare. När jag sprungit lite till så märkte jag plötsligt att jag inte längre lufsade. Jag hade börjat ta i och försökte få lite driv i steget. Övergången från lufs till driv i steget skedde utan att jag var medveten om det. Jag har varit med om sånt här förut, senast i Varberg. När jag får rygg på någon så blir det plötsligt viktigt att komma ikapp och förbi. Det är ju verkligen ingen sport att springa ikapp folk som promenerar (ser väldigt sällan andra löpare när jag är ute här hemma) men ”jakten” är som en ryggmärgsreflex som kickar in.

Vad som händer om nån kommer ikapp mig? Det händer inte! 🙂 Allvarligt, när det händer så tycker jag att det är lite jobbigt men jag försöker tänka att ”det är ingen tävling, jag springer mitt pass och de springer sitt”.

I dag försökte jag bibehålla det högre tempot även efter att jag passerat hon som var ute och gick. Det ger en helt annan, men inte sämre, löpupplevelse att försöka hålla ”hög” fart. Så fort jag börjar bli trött måste jag hela tiden vara kastanjer_2_gardsplan_okt_14_aalert och ligga på. Tappar jag koncentrationen och låter tankarna börja vandra så tappar jag farten direkt. Rejält flåsande men mycket nöjd avslutade jag dagens runda med att spurta in mellan kastanjerna på gårdsplanen.

Även om jag inte hade terapi eller praktik så åkte jag in till Halmstad idag. Jag åkte enkom för att luncha med en av mina bästa vänner. Vi träffas inte så ofta (som vi borde) men när vi gör det är det som om vi bara fortsätter samtalet vi hade sist vi sågs. Hon har känt mig länge, både i uppgång och fall, och har alltid kloka saker att säga kring hur jag möter tillvarons prövningar. Det var en väldigt trevlig lunch och maten var också god (Alizas Indiska Restaurang).

Innan lunchen så köpte jag fler av mina små svarta anteckningsböcker som jag alltid har med mig. Ryggen på den bok jag använder nu har blivit mosad och jag har lagat den med silvertejp. Jag är dock inte säker på att lagningen håller så länge, så jag behöver en extra anteckningsbok i reserv. Jag gick först till Akademibokhandeln men de hade inga små anteckningsböcker (större fanns). Expediten sa att hon inte lyckades beställa de små böckerna, hon hittar inga leverantörer som har dem längre. Jag skyndade bort till Halmstad bokhandel och där hade de två små anteckningsböcker på hyllan. Jag köpte både utifall att det faktiskt är så att de inte längre går att få tag i.anteckningsbok_svart_tre_stycken_a

Följ och gilla:

johan

Bor med min familj på en liten gård utanför Getinge i Halland. Förtidspensionerad pga depression och GAD. Har ett stort klädintresse, brinner lite extra för tweed i alla dess former.

Du gillar kanske också...

Subscribe
Notify of
guest

4 Kommentarer
Äldst
Nyast
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
pappa
pappa
10 years ago

Jag håller tummarna att du fångar minken, men passa dig sen , dom är snabba o grymma på att bitas, Pappa hade ju minkfarm några år.//

Maria
Maria
10 years ago

Hej Johan
Jag älskar små anteckningsböcker, vet inte hur många jag köpt o börjat skriva i, antagligen lika många som aldrig blivit fulltecknade. Är därför nyfiken på vad du har dina till

4
0
Vill gärna läsa dina tankar, snälla kommenterax
()
x