Familjepromenad
Fotbolls-EM har börjat och igår såg jag min första match, Wales- Schweiz. Jag såg den hos den äldre 
granne som jag och tolvåringen klipper gräset åt. Sonen och jag tog hans gräsmatta igår också och lagom till avspark så hade grannen dukat fram fika. Matchen 
blev lagom spännande, tack och lov ingen av den dramatik som uppstod senare under kvällen när Danmark mötte Finland, och fikat var som vanligt gott och rikligt.
Innan gräsklippningen och fotbollen så var nästan hela familjen ute på promenad, den enda som saknades var faktiskt katten. Hustrun och jag hade tänkt köra med Hia på förmiddagen men det blåste lite för mycket för det så vi hakade på sönerna när de promenerade med Betty – frun tömkörde Hia och jag gick med Tora i ett snöre. Det blev en trevlig runda som jag tror alla uppskattade (hustrun och jag kanske lite mer än sönerna). Betty brukar vara lite avvaktande till hästarna men igår var hon nästan för ivrig med att hälsa och nosa på dem.
Det finns många fantastiska saker med min fru, en av dem är att hon inte har några invändningar 
mot att jag lägger tid på piprökning, löpning eller bara att pilla ludd ur naveln när jag behöver det trots att det finns mängder med saker att göra här hemma. Hustrun fick sin motion idag genom att slita med röjsågen och jag fick min genom att springa ett långpass. Hade det bara gällt att bränna kalorier så hade jag väl kunnat köra röjsåg istället för att springa men två timmars löpning masserar själen oerhört mycket mer än samma tid med en Husqvarna på höften, i varje fall för mig.
