Förväntningar är ett jävla skit!
Ett telefonsamtal i går eftermiddag gjorde att jag hade svårt att somna när 
det väl blev läggdags – guldsmeden som gör mitt specialbeställda nässmycke meddelade nämligen att smycket var klart och det beskedet gjorde mig mycket uppjagad. Jag hann inte dit i går så jag åkte idag vilket innebar många timmar av otålig väntan och att förväntningarna skruvades upp. Jag blev tyvärr så uppvarvad att det påverkade sömnen, samtidigt som jag sa till mig själv att tagga ner för jag visste ju inte om smycket blivit bra eller ens passade.
Efter en trevlig skogs- och hagpromenad (iförd min irländska hatt i vaxad bomull) med hundarna i morse så åkte jag till Falkenberg för att hämta smycket men jag fick återvända tomhänt. Orsaken till det var att silversmeden inte följt mina skisser utan tänkt själv. Sånt är sällan bra. De två första bilderna nedan är mina skisser på hur smycket skulle se ut och den tredje är på hur resultatet blev. Det är inte alls vad jag beställde och måtten funkar inte till min näsa, jag behöver ett smycke som är tolv millimeter djupt, inte tolv millimeter brett. Jag pratade med silversmeden och hon erkände att hon gjort fel men det gjorde ju inte mig gladare. Hon lovade att göra om smycket under veckan.
När jag lämnade smyckesbutiken så var jag väldigt besviken och tänkte försöka pigga upp mig genom ett besök på Kupan i Falkenberg.
Det sket sig dock eftersom de har stängt i veckan eftersom de förbereder sig för en julmarknad på lördag. Suck…. Jag vet att det här är väldiga i-landsproblem men jag var verkligen jättetaggad på att få prova smycket och också på att få visa upp det för piercinggemenskapen på 
Reddit. Jag har aldrig sett ett sånt smycke där så jag hade hoppats slå dem med häpnad. Det kanske jag gör, men inte idag.
Nåt positivt med besöket i Falkenberg var i varje fall att jag fick klä upp mig lite. Idag blev det en kavaj och en hatt som jag inte brukar ha så ofta men jag tyckte jag fick ihop en bra utstyrsel med dem som utgångspunkt.
På grund av strulet med smycket var jag ganska mörk till sinnet under dagen och inte ljusnade jag av att strömmen 
försvann vid 14-tiden. E.ON hade sen problem att hitta felet så strömmen kom inte tillbaka förrän strax efter klockan 17. En del av tiden ägnade jag åt att cykla och en inte obetydlig del ägnades åt att störa 15-åringen när han satt och läste (”Söner av ett folk” av Väinö Linna).
Avslutningsvis några bilder tagna under dagen. Den första bilden är på nån slags svamp som hade lockat till sig massvis med flugor. Flugorna satt inte fast för de flög iväg när jag kom för nära med kameran.
