GAD
Ibland undrar jag varför jag inte lyckas göra mig av med vissa plagg som jag använder väldigt sparsamt.
Orsaken är väl ofta nån form av känslomässig koppling till plagget eller att det är av en sån kvalitet att jag vill äga det av bara den orsaken. Sen finns det också en tjusning med att ha mycket kläder att välja mellan, plötsligt en dag så får jag ihop en utstyrsel som känns helt rätt och där en av de där hyllvärmarna ingår.
I dag var en sån dag. Jag träffade en läkare (ny för mig) för att se om jag uppfyllde diagnoskriterierna för GAD (Generaliserat ångestsyndrom) och diskutera min medicinering. Jag velade fram och tillbaka om vad jag skulle ha på mig men till slut fick jag ihop en kombination där två hyllvärmare ingick. Det var dels en beige skjorta från Ralph Lauren och dels den allra första väst som jag gjorde av en kavaj. Jag har inte haft endera plagget på jättelänge men idag så
kombinerade jag dem med ett par gröna byxor och en brun kavaj med diskreta mörkblå rutor. Jag tycker det matchade alldeles utmärkt, jag gillade särskilt hur den mörkblå färgen gick igen i västens mönster och knappar samt i kavajen och bröstnäsduken. Det var förmodligen bara jag som noterade det men det räckte bra för mig.
Samtalet med läkaren gick inte så bra men jag fick i varje fall diagnosen GAD.
Tyvärr jag fick också en ny medicin utskriven. Vad den heter fattade jag aldrig men den ska vara ångestdämpande.
Vad är det med läkare egentligen? Varje gång jag fått en ny läkare så har de velat lägga till ännu en medicin men det är det lögn i helvete att få dem att sätta ut en. Idag så trodde jag att vi skulle komma överens om ett medicinbyte d.v.s. ”en-in-en-ut” men det var han inte intresserad av. Jag är besviken på mig själv för att jag inte protesterade och sa ifrån. Jag kommer strunta i att hämta ut medicinen men det hade känts bättre om jag sagt nej direkt. Känslan av att ha blivit påprackad ännu en medicin har tyngt mig hela dagen. Det känns lite grann 
som att ha gjort en dålig bilaffär – man kommer dit positiv och med goda förhoppningar och man går därifrån och känner sig blåst men man vet inte riktigt hur det gick till.
På praktiken idag så hade jag en genomgång med min chef av ett antal kalkylblad jag lagt upp i Excel. Jag trodde att jag gått igenom det ordentligt och fixat alla buggar i systemet men det hade jag tyvärr inte. Mitt försök att göra en pedagogisk presentation kom på skam på grund av ett antal oförutsedda ”#######” (värdefel). Nu hoppas jag dock att jag fått ordningen på det hela. Genomgången var dock inte helt misslyckad men jag behöver, tyvärr, känna att jag slår världen med häpnad för att känna mig nöjd – och dit nådde jag inte idag.
