Går loss med yxan
Igår förmiddag kapade jag upp buskarna och de små träd jag tog ner i trädgården för ett tag sen. När 
jag ändå var i farten så passade jag också på att ta mig an en ask som blåste omkull i vintras. Trots att jag satt ny kedja på sågen så var det strängt att kapa så jag var duktigt trött när jag bröt för lunch.
Idag har yngsta sonen börjat hugga upp lite av det jag sågade igår. Det är 
första gången han hugger ved så lite orolig är jag men det ska nog gå bra.
Vid 14-tiden igår stack jag ut och sprang, enligt träningsprogrammet skulle jag köra fem kilometer snabbdistans men jag kände mig lite matt efter förmiddagens arbete så jag bestämde mig för att bara lufsa en stund. När jag kommit cirka en kilometer och närmade mig starten för min 
snabbdistansslinga så hade jag dock piggnat till och när jag såg att grannens flagga indikerade att jag skulle få medvind de sista två kilometrarna av passet (det gör passet mycket behagligare) så bestämde jag mig för att springa fort i varje fall. Jag höjde tempot men ganska snart så märkte jag att flaggan lurat mig, hade medvind där jag borde haft motvind och när jag kom till slutet av rundan så hade jag inte medvind utan motvind. Det måste ha skett en vindkantring sen jag spanade in flaggan eller så var det bara en tillfällig vindpust jag såg. Löpningen hade dock känts bra så långt så jag kämpade på i motvinden och när jag till slut kunde knäppa av klockan så insåg jag att jag persat med 24 sekunder, vilket jag var nöjd med.
Sen jag för ett år sen började springa snabbdistansen med här sträckningen så har jag blivit ungefär 90 sekunder snabbare (det mesta har jag kapat i år) och det är bra men jag behöver få bort fem minuter till för att ens börja närma mig anständiga tider. Vi får se om det är möjligt.
Hemkommen från träningen gjorde jag nåt jag borde gjort för ett bra tag sen – jag tvättade mina 
knäskydd. De var ganska sunkiga……
Den mest osunkiga person jag känner är hustrun så det är faktiskt lite konstigt att hon fastnade för mig när vi träffades för jag är, och var, lite sunkig. Inte så att jag inte tvättar mig men jag har inga problem med att använda träningskläderna tills de är stela av svett. När hustrun och jag träffades så använde jag inte deo heller, tyckte att tvål och vatten räckte. Jag duschade visserligen ofta eftersom jag tränade väldigt mycket men deo gör en ju faktiskt lite fräschare. Hustrun lockades förmodligen av mitt vilda och kriminella förflutna, inte min lukt…. 🙂
I förmiddags så åkte hela familjen till naturreservatet i Skipås och promenerade. Förhoppningen 
innan avfärd var att vi skulle se blåsippor, vilket vi faktiskt gjorde. Vi såg 
även vackra vyer och lämningar från den stenindustrin som fanns här under 1900-talets första hälft. Jag passade också på att dokumentera hustrun med killarna för att få en aktuell längdjämförelse. Nu var marken de stod på när jag fotade inte helt plan så skillnaden mellan mor och söner är nog större i verkligheten. Betty 
tyckte det var fantastiskt roligt i Skipås och hon for runt som en galning och drog i kopplet vilket gjorde det svårt att gå med henne.
Den här veckan så har mina sömnproblem på grund av att jag slutade med sömntabletter i höstas blivit värre. Innan jul nån gång så pratade jag med en sköterska på den klinik i Halmstad som 
specialiserat sig på utsättning/avvänjning av sömntabletter och hon förvarnade mig om att besvären skulle kunna fluktuera (och hålla på länge – typ ett år). Nu har de definitivt gjort det så det är bara att bita ihop och kämpa på. Jag vill också minnas att sköterskan sa att Zolpidem (som var det medel jag använde) binds in i kroppens fettvävnader och eftersom jag går ner i vikt nu (och därför bränner fett) så kanske det också förvärrar problemen.
Till sist en bild jag hittade på nätet när jag googlade för att se om Hallandsposten skrivit nåt om äldsta sonens bedrift i Malmö i torsdags (det hade de inte). Bilden är från ett reportage HP gjorde om mig i maj 2018, sonen på bilden är den yngre och han var bara en lite plutt då.
