Gröna sidan upp!
Vi håller på att byta bottenplatta i hästsläpet och Getinge snickeri har sågat till en nya platta åt oss. 
Jag var där och hämtade den idag och efter MYCKET stök och bök fick vi den på plats i släpet. När jag sen kom hem så jämförde jag de två plattorna och upptäckte till min bestörtning att vi lagt den nya med fel sida upp… – jag hade inte en tanke på att det fanns en specifik upp- och en nedsida på bottenplattan. Jag kände mig lite som han i Lindemansketchen som la gräs – ”Gröna sidan upp!”
Jag började jobbet med att vända plattan men kom inte så långt, det behövs fler händer än två för att få ut 
och vända den.
Jag hade tänkt springa ett långpass idag men strulet med hästsläpet gjorde mig orolig och nervös så jag kände att jag inte hade ork för en 25-kilometare. Det fick bli en kort runda idag och så gör jag ett nytt försök med långpasset på söndag. Det är väldigt typiskt mig att stressa upp mig över små motgångar och det är lika typiskt att den stressen sen växer i huvudet på mig så att den blir riktigt tung att bära.
Igår rev snickaren ner panelen på hallutbyggnadens framsida och då upptäckte vi att de använt rejält 
virke när de byggde men ingen isolering! Hela utbyggnaden var oisolerad, inte undra på att där blivit kallt på vintern om man inte vridit upp elementen. Snickaren har nu reglat upp för den nya dörren, fönstren och för isoleringen som ska dit. Vi hade velat lägga 120 mm isolering men då tar väggen i takutsprånget så vi får nöja oss med 70 istället men även det blir ju en klar förbättring från utgångsläget.
Igår kväll var hustrun iväg så jag och pojkarna åt middag på egen hand. Vi käkade framför teven och började se en film som ingen av oss hade nån koll på, ”Paul”. Det är en fantastiskt skruvad komedi som trollband oss.
Vi såg inte hela filmen (tar resten i kväll) men de 45 minuter vi såg var magiska för mig. Magin låg inte i filmen, även om den var bra, utan i att sitta tillsammans med killarna och skratta åt en hysterisk film. Det uppstod nån slags speciell gemenskap – jag är inte säker på att de kände av den men jag gjorde i varje fall det.
