Harmoniska hugg

Jag ägnade en del av förmiddagen åt vedhuggning. När den är som bäst är vedhuggning riktigt avslappnande, när man kommer in i en rytm och dessutom slipper kvistiga vedklabbar som trilskas. I de bästa stunderna av vedhuggning känner jag mig ofta väldigt tillfreds med tillvaron (det är bara här och nu). Ljudet när yxan träffar träet, motståndet när yxan klyver vedklabben och stumheten i skaftet när yxan klyvt hela vedträet och fastnar i huggkubben. Det är poesi i rörelse.

Vedhuggningen löpte på och jag lyssnade på förra veckans avsnitt av STIL och kände mig ganska harmonisk och närvarande i det jag gjorde. Då brast skaftet på yxan och harmonin och njutningen i att hugga ved försvann.

Jag hade ett jäkla sjå att få ur det kvarvarande skaftet ur yxhuvudet och när det väl var avklarat så vidtog den stora jakten på Reservskaftet. Jag har haft ett yxskaft i reserv för just såna här tillfällen, länge (vi talar om år) har det bara stått i ett hörn i pannrummet men när vi donade med pannan för en månad sen så fick jag för mig att skaftet borde stå nån annanstans. Varför fick jag det? Det tog ett bra tag innan jag hittade ”nån annanstans”.

Till slut hade jag fått ordning på grejorna och det satt ett nytt skaft på yxan. Jag var ut en kort sväng och provhögg den. Det verkar vara bra schvung i det nya skaftet. Nåt som det också är bra schvung i är trädslaget jag klöv, ask. Irlands nationalsport Hurling kallas ofta för ”Clash of the ash” eftersom klubborna (hurlies) man spelar med är gjorda av ask.

Strulet med yxan tog en massa tid som jag hade tänkt använda till annat. Planen var bl.a. att sy färdigt en väst (som det känns som jag har hållit på med i en evinnerlig tid). Västen är lite trång över magen så jag ska sätta en kil (en f.d. slips) i ryggen. Jag har fållat alla kanter och fått ordning på allt (tror jag) så nu ska jag bara lyckas sätta mig ner och sy ihop alla (3) delarna.

Jag har dock hunnit med att fräscha upp gårdagens fynd från Kupan. De ser gladare ut när lädret är infettat och inte längre så torrt och sprött. Jag har också smort in lädersulan med skofett för att göra den lite mer vattentålig. Nu återstår bara att se om de kvalificerar sig för försäljning på Ragtime.

Följ och gilla: