I förmiddags så var hela familjen in till Halmstad för att köpa lite träningskläder till sönerna. De hittade vad de sökte utan några psykbryt
vilket var en välsignelse. Jag hittade faktiskt också lite grejer, en träningsjacka från Craft (mitt favvo-märke vad det gäller träningskläder) och ett par korta tajts från Ron Hill.
Jag passade på att klä upp mig lite inför besöket i stan. Vädret har gjort att det är läge för lättare och 
ljusare utstyrslar nu. Kavajen, Oscar Jacobson, hade nog rätt många år på nacken redan när jag köpte den 2014 men efter att jag gjort några justeringar så är den en av mina favoriter. Fotot nedan är mitt första på kavajen, utlagt på bloggen 18:e februari 2014. Dagens utstyrsel är snyggare än den jag hade då.
Idag har 13-åringen och jag varit och fikat hos grannen med alla sportkanalerna på teven, som synes 
hade vi Betty med oss. Han bjöd som vanligt på förstklassigt fika och vi tittade på Eurosport när vi förtärde det. Promenaden till och från fikat blev en naturupplevelse med en stor okänd fågel (spov?) som for ut ur skogen, rådjur, fjärilar som fladdrade omkring, blommande slån, pärlhyacinter, vitsippor och backsippor.
Jag saknar hästarna även om jag vet att både Hia och Tora har det bra. Ett sätt att lindra 
saknaden är att gå och titta till amkorna och kalvarna som betar här. En av korna är lite misstänksam av sig så jag går inte jättenära men kalvarna brukar bli nyfikna när jag kommer och de kommer betydligt närmare mig än vad korna gör. Igår fotade jag kalvarna och det blev ett par bra bilder. Jag gillar särskilt det när en kalv spanar in en sädesärla. Jag tog också en selfie som jag är nöjd så även den kommer med. Både kalv- och ekorrbilderna är klickbara nedan.
En av ekorrarna som håller till under taket (tror åtminstone att det är en av dem) har kommit ner på marken. Storleksmässigt så ser den ut att vara nånstans mellan vuxet djur och baby. Den verkar lite förvirrad och osäker men jag hoppas att den kommer att klara sig. Första bilden nedan är på när Betty fick syn på ekorren – hon blev helt till sig, Betty alltså. Medan jag skrev det här inlägget så har mammaekorren kommit och hållit den mindre sällskap, de har också förflyttat sig lite. 
Våren fortsätter att välsigna oss med sol och värme, nåt som resulterat i att Kungsängsliljorna gått i blom. De påminner mig om studietiden i Uppsala då hustrun och jag brukade besöka Kungsängen på vårarna och titta på liljorna.
Avslutningsvis lite om min stora passion för tillfället. Jag tittar onödigt mycket på piercingar på Youtube, Instagram och Reddit. Nåt som ofta blir tydligt då är att folk tycker för mycket om sina piercingar, de försöker behålla dem även efter att kroppen tydligt meddelat att den inte accepterar just den piercingen. Bilden nedan är ett typiskt exempel på det. Jag förstår att det kan bli så men som utomstående betraktare så inser jag att den piercingen är bortom all räddning. Skulle näsan bli inflammerad så skulle jag dock förmodligen kämpa rätt länge för att behålla piercingen.
