Efter en veckas bloggande i Hallandsposten är jag tillbaka i min egen blogg igen. Det är skönt. Man kan tycka att det inte ska vara nån skillnad på bloggar, ”blogg som blogg”. Det har känts annorlunda. Jag är tryggare här. Förra veckan satte jag onödigt mycket press på mig. Det kändes som om jag fått en möjlighet att nå betydligt fler människor än jag gör här. Få ut information om psykisk sjukdom och utmana fördomar. Det gjorde att jag stressade upp mig.
Innan förra veckan så tänkte jag ibland att det skulle vara roligt om riktigt många läste min blogg. Nu är jag mer tveksam. Hur stressad skulle jag vara då? Därmed inte sagt att jag inte vill att kunskap om bloggen sprids. Tvetydigt?
I lördags var sjuåringen och jag på bio. Det började inte så bra. Jag höll på att tappa bort honom på Stadsbiblioteket när vi var in där och lämnade tillbaka några böcker. Efter det var han som en igel på mig tills vi satte oss ner i biofåtöljen. Vi såg ”Frost”. Det är en tecknad film om ett kungarike där det plötsligt blir ständig vinter. Det finns givetvis lite kärlek, några skurkar och en kul ”side-kick” med också. Jag tyckte snögubben Olof (side-kicken) var bäst.
Renen Svens löpkapacitet var också imponerande.
Jag tyckte kanske inte att filmen var jättebra (varför måste de börja sjunga hela tiden?) men grabben tyckte om den. Det var huvudsaken. För mig var huvudsaken att vi gjorde nåt tillsammans. Jag tyckte det var roligare att titta på sonen än att se på filmen. Barn som ser på nåt spännande kan verkligen inte sitta still.
På kvällen åt vi hamburgare och tittade sen på melodifestivalen. Sjuåringen telefonröstade på ”Bröder”, flera gånger. Jag hörde inte nåt som jag riktigt gillade. Visst var bidragen bättre förr……..?
Igår förmiddag hade pojken en kompis här. De lekte både inne och ute. När vi var ute så tog de bl.a. in ägg från hönshuset. Min son var väldigt stolt över att visa hur man gjorde och kompisen verkade tycka att det var väldigt spännande att plocka in ägg.
På eftermiddagen kom min fru hem med fyraåringen och sen var cirkusen igång igen. Jag la mig för att vila i soffan. Då kom ungarna och skulle titta på TV. Jag vet inte varför, men när jag ligger i soffan så ska barnen inte sitta i sin fåtölj som de brukar, då ska de sitta på mig. Jag lyckades dock somna i soffan med två ungar sittandes på mig. När jag vaknade efter en stund så insåg jag att katten gjort oss sällskap och låg på mina ben. Mysigt värre!
Idag har jag tränat och ska snart försöka ta mig ut i stallet och gräva bort lite bärlager så att rörmokarna kan lägga slang och dra in nytt vatten. Jag har varit på väg att göra det i två veckor nu men idag tror jag faktiskt att det blir av.
Är det nån som missat mitt bloggande i HP så finns det här. Ni får bara scrolla ner förbi denna veckas inlägg. Den intervju med mig som publicerades i tidningen finns här.
Hej Johan!
Tack för bra intervju och intressnt bloggande i HP. Nu ska jag följa din egen för jag känner igen mig i så mycket!!
Gillar också second hand, gjorde ett fynd för 20 spänn idag på Emmaus, på stället för märkesplagg. Den kostade egentligen 175 och var aldrig använd, knapparna hängde kvar i sin lilla plastpåse. En turkosblå plyschkavaj med klädda knappar och lagom axelvadd. Där hängde några tweedkavajer och då tänkte jag på dig!
Jag vill också avskaffa julen men det vill ingen annan, så ofta blir jag sjuk annandag jul av ren utmattning.
Jag har varit statsanställd i 33 år som polis, tullare och senare som byråkrat inom polismyndigheten i Kalmar län. Jag fick en rejäl utmattningsdepression 2001 som erkändes som arbetsskada. Men dom stal min livränta 2009. Jag har valsat omkring i systemet sen 2001 i Förnedringskassans regi. Varit utförsäkrad, återgått till FK, arbetstränat, jobbat 25% och sen rasat igen. Jag sökte själv sjukersättning och efter 17 månaders byråkrati blev jag beviljad sjukersättning i augusti 2013, och det känns befriande att slippa all oro och FK, arbetsgivare med mera. Nu ska jag vid 60 års ålder försöka hitta lite livsglädje och frtidsintressen igen. Många vänner har försvunnit och långa perioder har jag inte orkat någonting. Vi flydde ut i skogen när jag blev sjuk och bodde vackert vid en sjö och eldade med ved innan bergvärme gjorde livet lättare. Nu bor vi i Halland, min man som är pensionerad idrottslärare har en dotter med man och två barn i Söndrum. Skulle vara kul att titta in på på Clavis och se dig IRL, kanske kunna hjälpa till. Min sjukdoms syns nog inte men jag blir stressad i vissa situationer och har inte det drivet jag hade som yngre. Tycker också om att skriva, men är färdig med alla byråkratibrev, av dom har jag pärmar fulla…. Ska elda upp skiten en vacker dag!
Ursäkta mitt långa inlägg men jag blev så glad och impad över att du vågar – och att du gör det så bra! 🙂
Stor kram och lycka till med allt hälsar Lenadepp – som dock har både humor och självironi i behåll!
Tack för din kommentar! Du är alltid välkommen in på CLAVIS, även när jag inte är där. Jag brukar stå i caféet på tisdageftermiddagarna. I morgon är jag bara där en kort stund pga möten. Vecka 11 och 12 är jag på rehabilitering på Varbergs kurort (det är ett tufft jobb men nån måste göra det:-)) så då blir det inget café alls för mig. Sen så hoppas jag att det blir vardag igen.
/Johan
Lycka till! Låter härligt med Varberg. Men oj, vad min kommentar blev stor och synlig! Tycker du inte att den hör hemma här så är det OK om du tar bort/döljer den! Är inte van vid detta. 🙁
Må gott! Lena
Vill du att jag tar bort den så gör jag det. Jag tycker dock att den ska vara kvar./Johan