Hittat i gömmorna
Det var ett härligt sommarväder under större delen av gårdagen men till kvällen så började det regna. Det gjorde att mördarsniglarna vågade sig fram från sina gömslen, gräsmattan blev nästan svartfläckig av sniglar. När jag skulle plocka in lite gräslök för att ha i kvällsmaten så upptäckte jag att även mördarsniglar gillar gräslök. Äckligt mycket sniglar, kycklinggrytan fick klara sig utan gräslöken.
Jag kan inte låta bli att undra hur många arbetstimmar sommarsverige lägger på att bekämpa mördarsniglar?
I gårkväll så började jag och hustrun att titta på en film med irländsk anknytning, ”Philomena”. Filmen bygger på den sanna berättelsen om Philomena Lee som är en av många irländska kvinnor som blev gravid som ogift och tvingades in i det s.k. ”magdalene laundry”-systemet. Ett system som den katolska kyrkan drev, med tyst godkännande av den irländska staten, för att gömma undan ogifta kvinnor som 
blivit gravida. Philomena födde sitt barn i ett kloster men tvingades sen stanna kvar hos nunnorna medan barnet adopteras bort. Femtio år senare så får hon hjälp av journalist i sökandet efter sitt barn. Filmen verkar jättebra men jag vet inte om jag orkar se den eftersom jag blir så oerhört upprörd på den katolska kyrkans agerande. Den irländska staten har krupit till korset och bett om ursäkt och betalat ersättning till en del av de drabbade kvinnorna och deras barn. Den katolska kyrkan vägrar dock be om ursäkt eller betala någon ersättning till de drabbade. En petitess i sammanhanget, men något som stör mig oerhört, är namnen på de inblandade nunneordnarna – Sisters of Mercy, Sisters of Our Lady of Charity of the Good Shepard och Sisters of Charity. Bara namnen i sig är en förolämpning mot alla de som drabbades av ”laundry”-systemet.
Stout håller bokstavligt talat på att klättra på väggarna av frustration över att behöva vara inne. Medicinen han får är både antiinflammatorisk och 
smärtstillande och det gör att han känner sig friskare än vad han i själva verket är. Han far som ett svart streck genom huset, hugger oss i fötterna och klättrar i bokhyllan. Jag har funderat på om vi ska sätta en krage på honom, det brukar ju ha en rejält dämpande effekt på katter.
Jag fortsätter att hitta gömmor med gamla fotografier. När jag letade fram studentkortet på mig som jag publicerade i onsdags så hittade jag även klassfoton från gymnasiet och bilder på mig i 
all min sextonåriga prakt. Riktigt varför jag hade mammas nattlinne på mig är jag inte
klar över.
När jag slutade på WSP i mars så fick jag ju ett presentkort på femhundra kronor hos Halmstad bokhandel. Tack vare en dåligt utförd gravyr där så lyckades jag köpa två pennor, som skulle kostat femhundra kronor, för tvåhundrafemtio kronor och få mellanskillnaden i kontanter. Jag har nu använt de pengarna till att köpa ytterligare en 
avskedspresent från WSP. Det blev en blå linnekeps (givetvis irländskt linne) som jag köpte från Village hats. Jag har varit sugen på en blå keps i linne sen förra sommaren när jag såg en på den svenska sajten Sivletto . Den kepsen (i lin från Hälsingland) finns fortfarande kvar men den rymdes inte i min budget.
