Idag har jag varit hos sjukgymnasten i Getinge och visat upp min hälseneinflammation. Eftersom 
hälsenan har känts mycket bättre den senaste veckan så hade jag ganska stora förhoppningar om att få klartecken att återuppta löpträningen inom nån vecka. Så blev det inte. Även om jag är smärtfri när jag promenerar så gjorde det ruskigt ont när sjukgymnasten klämde på hälsenan. Jag fick ett träningsprogram och förhoppningsvis ska jag kunna börja promenera/springa om sex veckor. Fram till dess är det tåhävningar som gäller (och cykling förstås).
Innan besöket hos sjukgymnasten så ägnade jag mig år medveten närvaro med hjälp av ”Engelska antikrundan”. 
Efter att jag lämnat pojkarna på dagis och vid skolan i morse så hade jag en knapp timme att fördriva hemma innan det var dags för sjukgymnasten. Jag tillbringade tiden framför ”Engelska antikrundan” och struntade i de ”borden” som fanns i huvudet. En bisak – är jag den enda som stör mig på att programmet heter just ENGELSKA antikrundan? De är ju i Skottland och Wales också, så då borde det väl heta ”Brittiska antikrundan”? Ni kanske tycker att det här är semantik men det är blodigt allvar för vissa. För mig är det bara lite allvar men ändå så pass allvarligt att jag för några år sen påpekade för biblioteket i Halmstad att sektionen ”Englands historia” faktiskt borde heta ”Brittiska öarnas historia” eftersom den täckte in bl.a. Skottland, Wales och Irland (både den ockuperade och den befriade delen) också. De ändrade faktiskt skylten. 🙂
I dag har jag luftat min panamahatt för första gången i år. Jag är väldigt glad att jag gjorde mig besväret att 
köpa den, även om det var lite bök med kontakten med Ecuador. Det gjorde att hatten fick en speciell historia och ett särskilt affektionsvärde för mig. Jag kommer ihåg hur intensivt jag väntade på den förra sommaren. Och hur besviken jag blev när jag öppnade kartongen och såg att jag fått fel modell men när jag sen använde hatten så kände jag att den modellen nog var mer Johan än den som jag egentligen beställde.
Innan praktiken idag så var jag förbi skomakaren och lämnade in bikerbootsen som jag köpte förra veckan. Jag bad honom att titta igenom stövlarna för att höra vad han trodde om deras livslängd. Han sa att med en ny sula så har de många mil kvar. Han fick lägga på en sula. Jag bad också skomakaren fixa lite med min läderportfölj, jag vill
att spännena som nu bara finns där för syns skull ska kunna gå att använda och han trodde att han kunde fixa det. Han skulle också fästa två spännband inuti portföljen så att jag får en paraplyhållare i den. Jag brukar ju sy fast de hållarna själv i mina portföljer men jag har tyvärr inte grejer att sy i läder med.
