Det flimrade förbi ett inlägg på Instagram som berättade att jag var het modemässigt! Det som
egentligen sas var att slipsen var vårens hetaste accessoar och jag har ju slips väldigt ofta. Den som kom med påståendet var alla modeängsliga unga mäns bästa vän – Daniel Lindström
(modechef på tidskrifterna Café och King). På de tidskrifterna finns han, samt även Andreas Weinås, och de berättar med glatt humör hur man ska klä sig. Välklätt men tråkigt som fan!
När jag såg inlägget om slipsen så fick jag ett infall och gick in på hemsidorna för både Café och King. På King fanns en kort video om tio tidlösa plagg ”som varje stilmedveten man bör äga”.
Videon var dålig och fylld med konstigheter, den största var väl att flera av plaggen inte var särskilt tidlösa. Det som störde mig mest var dock att de tyckte att alla män skulle ha en ”kappa”. Kappor är damplagg, den manliga varianten kalls rock och det borde de veta på King. På listan saknades även en tweedkavaj, ett av de mest tidlösa plaggen någonsin. Eftersom jag hade för lite att göra så mejlade jag King och fick till min förvåning svar, se nedan.
När jag kollade i eftermiddags så var videon bortplockad.
Även om det är lång tid kvar till min och sonens resa till Irland så har förberedelserna redan börjat. Idag åkte vi in till Halmstad och ansökte om ett nytt pass till honom. Efteråt så käkade vi lunch på stan och besökte några secondhandbutiker. Vi var in på Myrorna, PMU och Röda Korset utan att hitta nåt men på Erikshjälpen gjorde jag ett kanonfynd! Där hängde en kavaj från irländska
väveriet/klädtillverkaren Magee 1866 i donegaltweed (d.v.s. lite prickig i färgen). Av märkningen i kavajen så framgick att tyget
inte var vävt i Magees fabrik utan att det var handvävt på en manuell vävstol.
Organisationen som finns på vävetiketten (klickbar) upphörde 2010 så kavajen måste vara äldre än så, hur mycket äldre vet jag inte. Jag blev verkligen paff när jag såg kavajen och märkningen, donegaltweed ser jag inte ofta och än mer sällan kläder från irländska tillverkare. Sonen för onekligen tur med sig, sist han och jag åt på stan och sen besökte secondhandbutiker hittade jag en Borsalino-hatt. Nedan poserar jag i dagens utstyrsel (brun kavaj) och den nya Magee-kavajen.
Irlandsförberedelserna har även inletts genom att jag försökt boka biljetter till Kilmainham gaol, det
gamla fängelset i Dublin där så många irländska rebeller fängslats och avrättats. Det är högt tryck på biljetterna dit så jag tänkte boka i god tid men tyvärr släpps biljetterna bara en månad i förväg och då tar de slut snabbt. De släpps vid midnatt, irländsk tid, och när jag kollar hemsidan på morgonen vid 06.00 så är den senast släppta dagen redan fullbokad. Det blir till att sitta uppe och vänta till sent när de datum som jag och sonen är intresserade av blir tillgängliga. Jag hoppas verkligen att vi lyckas få tag på biljetter för jag tror sonen skulle gilla Kilmainham, jag var där 1988 och tror att det är rätt sorts besöksmål för honom.
Hustrun kom hem från sitt besök hos hennes föräldrar i går eftermiddag och hon hann bara slänga i
sig lite fika innan det var dags att åka på kurs med Sigge. Vi (hustrun och Sigge) går en kurs i ”nosework” (hunden ska lära sig söka på olika dofter) på Falkenbergs brukshundsklubb. Jag är med på kurserna men jag tittar bara på. Sigge är riktigt duktig och jobbar på bra. Det är också fascinerande att se att han inte störs av de andra hundarna när han söker (annars kan det vara lite si och så med den saken). Igår var han dock väldigt duktig även på den fronten och slappnade av bra mellan söken.
Igår var jag ute och fällde träd igen. Jag har jobbat på bra och det börjar bli lite volym på det fällda nu. Igår fällde jag björkar som konkurrerar med en bok om solljuset, öppnade upp lite. I morgon är planen att jag och 14-åringen ska dra ris och stockar och få lite ordning på det jag huggit så att det blir enklare för traktorn att lasta när den kommer för att köra ut brännet.
Jag hörde lärkan för första gången i år under gårdagens hundpromenader, jag hörde den idag med så den är nog här för att
stanna nu. Jag såg den inte i allt det gråa och mina försök att spela in dess drillande drunknade i trafikbruset från E6.an. Vissa dagar hör man inte motorvägen alls medan andra så låter den hur mycket som helst. Sigge och jag såg också ett annat vårtecken igår – pilska harar som jagade varandra över fälten. Sigge stod och tittade på dem en lång stund.
Idag gav jag mig på att ändra tweedhatten jag köpte i lördags, den toppiga (från Christy´s i London)
som jag bloggat om. Jag plattade ner toppigheten med en tyngd och nu har jag låst den nya formen genom att sätta stygn runt hela kullen.
Jag tycker resultatet blev riktigt bra så jag ska testa metoden på min hatt från Hanna hats. Den är inte alls lika hög/toppig som Christy´s hatten men jag skulle ändå vilja få ner den lite.
Till sist två bilder på en ekorre som Sigge och jag såg i morse. Sigge höll på att dra omkull mig när han fick syn på den – jag stod och pinkade i en buske (hade Sigge i koppel) och var inte med på att han skulle kasta sig iväg…. 
