Inte riktigt min stil
Vi planerar ju att renovera köket (flytta det från ett rum till ett annat) i höst och nu har de planerna tagit 
ett stort steg mot ett förverkligande i och med att vi beställt köksinredningen och bokat in en byggfirma. Planen är att byggaren ska sätta i gång med rivning någon gång i oktober och sen ska 
köksinredningen in i november.
Vi har velat mellan olika kökstillverkare, t.ex. Ballingslöv och Electrolux men det blev till slut ett snickeri i Torup, Nyebro snickerifabrik, som ska göra köksinredningen åt oss. De är väldigt duktiga (har tidigare gjort fönster åt oss) och de är inte dyrare än många av de traditionella tillverkarna av köksinredningar.
Min förmåga att känna skuld och dåligt samvete för allt gör sig gällande också i köksplanerna. Jag kan känna att det inte är ok att vi har råd att fixa köket. Jag är ju förtidspensionerad och då säger mina dömande tankar att jag ska leva under stor ekonomisk press och definitivt inte ha råd att renovera köket. Jag känner 
skuld för att jag får ut så pass mycket pengar som jag får. Jag försöker slå bort de tankarna med att det inte är jag som gjort regelverket men jag känner ändå skuld. Särskilt som jag vet att många andra förtidspensionerade har det oerhört tufft ekonomiskt. Att mina pengar inte är familjens enda inkomst, min fru bidrar ju med mer pengar än vad jag gör, gör ingen skillnad. Skuldkänslorna finns där ändå.
Filmen om Bill Cunningham som jag såg och beställde i söndags har kommit nu. Den har placerats i hyllan med andra kläd-/modefilmer, t.ex. ”The September issue”, ”En förlorad värld”, ”Djävulen bär Prada”, ”Huset Eliott” m.fl.
Apropå att beställa saker, förra veckan så beställde jag lite klistermärken, 
tygmärken och en nyckelring på temat Irland (från Irland men förmodligen tillverkat i Kina). Nu har grejorna kommit, ett av klistermärkena sitter redan på bilden. 
Jag funderar på om jag ska sätta dit ett andra klistermärke
också , hustrun är emot men jag tycker att märket är lite roligt. För mig är det ”feck” som i ”feckin eejit”, det är kanske obegripligt för den som inte är bekant med Irland och jargongen där men det är ju jag. Jag har också börjat sy fast ett av tygmärkena på en basebollkeps. Jag vill ha en keps som är snygg och inte är ett träningsplagg och med märket på så är den här kepsen kanonfin.
När barnen och jag gick till skolbussen i morse så fick vi sällskap av Stout. Han hängde med ändå bort till busshållplatsen och så väntade han 
för att sen följa med mig hem. Han var väldigt säkerhetsmedveten, när det kom bilar for han in i en buske och gömde sig.
I eftermiddags så var jag förbi Emmaus och handlade lite på deras rea. De säljer ut en del herrkläder för 30 kronor plagget och jag lyckades hitta några guldkorn. Det som fick följa med hem var en linnekavaj 
(helt ofodrat, väldigt somrig och väldigt modern), en blå skjorta från Oscar Jacobson (för liten för mig, ska till Ragtime i Göteborg) och en grårutig skjorta från Zegna.
Zegna är ett av de märken som jag är lite extra svag för så jag kanske behåller skjorta trots att den inte satt helt bra på mig. Den passade bra kring halsen och över axlarna men sen var den skuren för nån med en lite slankare figur än mig. Den är inte så tajt att jag inte kan ha skjortan och har jag en väst på mig så kommer det inte synas att den smiter åt lite kring midjan.
Värmen idag gjorde att jag drog på mig ett linne det första jag gjorde när jag kom hem i eftermiddags. När jag sen plockade in mina fynd från bilen så kunde jag inte låta bli att kombinera kavaj och linne. Verkligen inte min stil. Det var ju inte ens snyggt på Don Johnson när det begav sig så föga förvånande kom jag inte till min rätt i samma look. Fast jag hade ju inte linnet nedstoppat i byxlinningen, eller en pistol i ett axelhölster.
