Intervaller igen
I går sprang jag intervaller igen, fyra stycken på vardera en kilometer och med knappt två minuters 
vila emellan. Jag körde dem på en lång asfaltsraka som är lite kuperad och tiderna blev inget att skriva hem om men syftet med hela övningen var att bli redigt trött, inte att klocka snabba tider, och det lyckades jag med. Trötthetskänslan efter ett lyckat intervallpass är väldigt go, när jag senare på kvällen skrev in träningen i min dagbok så kändes det också bra. Det är en väldigt positiv känsla att 
skriva in träningen i träningsdagboken, särskilt en söndag när jag summerar veckans alla pass.
Innan jag sprang igår så körde hustrun och jag en sväng med Tora och som vanligt stod grabbarna vid 
grinden och undrade vart vi skulle när vi begav oss iväg. 
När vi selade Tora (och borstade bort en rejäl rullning) så började det rassla på utsidan av ena väggen och när jag gick och tittade så var det en ekorre som sprang där. Jag tror inte att det var en av ”våra” utan den här bor nog hos grannen.
Efter körningen så fick Hia och Zantos gå en sväng i ”Kålalyckan”, en av hagarna som kvigorna betade 
i somras men som tack vare den milda hösten är väldigt grön och fin. Tora fick inte gå med dem eftersom hon är lite i rundaste laget och hålls på en striktare diet.
Dagens träning inskränkte sig till att jag lufsade åtta kilometrar. Rundan blev dock intressant för med knappt tre kilometer kvar så fick jag möte med en brons-/orangefärgad Passat som drog på som attan. Det var på en lång raka så bilföraren måste ha sett mig på långt håll. Vägen var ganska smal så jag tog ett halvt steg ut i vägen för att synas bättre och få bilen att sakta farten. Det gav inget resultat utan bilen 
susade på utan att bromsa in så när den kom nära mig så gav jag mannen bakom ratten fingret. Samtidigt såg jag att han satt och pratade i telefon så han kanske inte hade noterat mig. Fingret noterade han dock för han slängde sig på tutan och tvärnitade! Nöjd med mig själv så lufsade jag på och tänkte att om han vill tjafsa så får han vända och köra i kapp mig. Det gjorde han inte, det blev en lång tutning till och så åkte han vidare.
