J. Landis

För knappt ett år sen så tog jag mod till mig och köpte ett par cowboyboots på Myrorna. Jag tror att det är det skoköp som jag är absolut mest nöjd med, någonsin. Jag har inte haft bootsen så jätteofta men jag trivs oerhört bra i dem. Det senaste halvåret har jag därför hållit extra utkik efter boots när jag gått mina rundor i secondhandbutikerna. Det har dykt upp nåt enstaka par men alltid i fel storlek.

I går hittade jag dock ett par boots i min storlek. Märket, J. Landis, lät bekant men jag kunde inte placera det. Stövlarna var dock rejäla, lite nötta i tårna, men annars i bra skick så jag tvekade inte länge utan köpte dem.

Jag ägnade gårdagskvällen åt att förtvivlat googla efter en sko- eller bootstillverkare som heter J. Landis. Jag hittar spår av den som tillverkat mina stövlar, i form av annonser för begagnade boots (bl.a. ett par som liknande de jag köpt). Stövlarna som var ute till försäljning verkade mestadels vara från 1980-talet. Jag hittade också bilder på J. Landis gamla fabriksbyggnad (från 1906) men jag hittar inga riktiga fakta om företaget, t.ex. verksamhetstid och inriktning på produktionen. Jag är säker på att jag läst om dem tidigare men nu kan jag inte hitta tillbaka till den hemsidan. Mycket frustrerande.

I dag har svärfar och jag ägnat oss åt att bygga ett vedskjul. Vi bygger det runt den befintliga vedtraven med hjälp av staketstolpar och reglar. På stolparna och reglarna ska vi sen fästa de plåtar som jag fram till nu haft liggande lösa (men nedtyngda) ovanpå vedtraven.

Vedtraven står onödigt nära en gammal häck. Min plan var att tränga mig in mellan häcken och vedtraven och slå ner staketstolparna där. Svärfar hade dock svårt att se poängen med att göra det så svårjobbat för sig. Han tyckte att vi helt enkelt skulle ta bort häcken. När hustrun sa att den inte var nåt att spara på så åkte motorsågen fram. När häcken föll så syntes det tydligt hur murkna stammarna var, de hade inte stått länge till.

Jag tänkte inte på att ta en bild på häcken innan vi påbörjade arbetet: Den bästa ”före-bild” jag hittade var den här. Den gröna ”muren” bakom vedtraven är häcken (bilden till höger). Ser ni den? Den finns där inte mer (det är den som ligger i förgrunden på bilden nedan).

När vi bar fram material för bygget så kunde jag inte låta bli att ”spela Allan” – när svärfar tog två reglar i taget så tog jag sex. Tungt men det gick. Jag vet att det var barnsligt men jag kunde inte låta bli.

Jag hade gott kunnat spara på de krafterna, för all styrka jag hade behövdes för att slå ner stolparna. Vi använder oss av grova 2,5-metersstolpar och det var rätt strängt att få ner dem. Särskilt som jag var tvungen att stå på en ranglig trappstege när jag slog ner hälften av stolparna. Resterande stolpar stod jag på vedtraven och slog ner, det gav en betydligt bättre arbetsställning. När vi vid lunchtid fått ner alla stolpar så var jag ganska mör i bröst, axlar och rygg.

Medan svärfar och jag slog ner stolp så undersökte Stout gamla stolphål.

Under eftermiddagen så fick vi dit nästan alla reglar som ska sitta mellan stolparna. Arbetet gick huvudsakligen bra men det blev lite strul på slutet. Vi får nog börja morgondagen med att lossa några reglar och skruva dit dem igen, nu på en annan höjd (för att få rätt fall när plåtarna kommer på plats). Lite strul får man räkna med och arbetet har ändå mestadels flutit på bra.

Jag tror att min fru var orolig att samarbetet mellan svärfar och mig skulle kärva. Vi kan båda två ha bestämda åsikter och jag var dessutom inte på mitt allra soligaste humör i morse. Men efter att ha gått lös på häcken med motorsågen och sen fått jobba med spett och slägga så var jag på ett betydligt bättre humör.

Jag kommer dock ha träningsvärk i morgon.

Följ och gilla: