Järnbrist?
Igår var jag till vårdcentralen för att prata med en läkare om mina myrkrypningar och ryckningar i benen. Samtalet gav inte särskilt mycket, jag 
ska fortsätta ta Oprymea (medicin mot själva ryckningarna) som jag gör men jag ska också testa att ta järntabletter för järnbrist kan påverka problemen negativt. Jag har visserligen inte en formell järnbrist (mätt som P-Ferritin, dvs det som lagrats i levern som en depå) för mina nivåer ligger inom referensintervallet.
Nivåerna ligger dock klart i den nedre delen av intervallet så vi ska se om det går att höja nivån med lite kosttillskott och om det påverkar besvären. Jag ska äta järntabletter i en månad och sen ska vi ta ett nytt blodprov och se vad som hänt.
Till doktorn så hade jag en grön tweedkavaj med matchande väst och hatt. Byxorna och 
slipsen bröt av i orange, i ärlighetens namn så bröt väl skjortan av också eftersom den var så ljust grön. Det har blivit mycket kläder och klädbyten de senaste dagarna, för att avleda tankarna från Betty så har jag ägnat mig åt kläder och Instagram. Mitt favoritprogram på radio, Stil i P1, pratade bland annat om cowboyboots i fredags. Programledaren och gäster diskuterade vad man ska ha till boots och jag upplevde inte att mitt sätt, med traditionellt brittiska kläder, togs upp som ett seriöst alternativ. Jag slängde därför ihop ett inlägg där jag poserar i nästan alla mina cowboystövlar, la ut den på Instagram och taggade Stil i P1 och några till. Responsen? Stendött, men jag tyckte i varje fall att det var kul att göra inlägget. Några av utstyrslarna syns nedan.
Det går utför med mitt Instagram, jag har förlorat den enda kändis som följde mig…. 🙂 Jag tänker inte 
säga vem det var men han är författare, krönikör och radioprofil. Jag taggade honom i ett inlägg och då började han följa mig men nu har han slutat (min stolthet är lite sårad) men han har inte blockerat mig så jag följer fortfarande honom (privat konto). När jag scrollade igenom listan på dem som han följde så insåg jag att jag inte passade in bland kändisar, politiker och kulturknuttar/knuttor.
Den senaste veckan har jag sett på några moderelaterade dokumentärer på SVT-play. Den första handlade om den svenska Teko-industrins uppgång och fall. Mycket intressant och till viss del gav det en bild av hur det var för mina föräldrar när de kom till Sverige från Finland för att hitta jobb på 60-talet. Klicka på bilderna så kommer ni till programmen.
Den andra dokumentären handlade om jeansens historia. Jag kände till de stora dragen, Stil i P1 har pratat om jeans, men mycket var också nytt. Väl värd att se både för klädhistorian och för att förstå hur jeans varit politiska i USA ända sen slavarna bar dem, och hade med sig kunskapen om färgningen med indigo från Afrika.
