Nu är det blött som sören här igen. Suseån har stigit rejält det senaste dygnet som framgår av fotona nedan. På ett ställe var det en väldig nivåskillnad mellan vattnet på åkern och vattnet i en damm, måste vara täta jordar.
Sigge gillar dock översvämningarna, det ger honom många pölar att busa runt i. Igår släppte jag
faktiskt lös honom vid en stor en, jäklar vad han sprang.
Sigge verkar inte sakna Betty, han börjar så smått ta det territorium hon tidigare höll – t.ex. att sova i 
soffan på kvällen när hustrun tittar på teve. Igår var han inte glad att bli väckt och behöva gå ut till sin filt i hallen. Vi törs inte låta honom sova i vardagsrummet på natten, där finns alldeles för mycket pryttlar han kan busa sönder om han får lust till det. Själv saknar jag Betty som fan, det gör fortfarande väldigt ont att hon är borta.
Jag jobbar vidare med Instagram, inga tendenser till att jag blir viral men jag tycker att skapandet är jättekul – att försöka få ihop text, ljud och bild är väldigt stimulerande. Fjortonåringen har agerat fotograf åt mig vid några tillfällen den här veckan och han sköter sig med den äran, nedan är några av bilderna han tagit.
Han fotade lite åt mig idag men då tyckte han nog att det roligaste var att trampa sönder två röksvampar.
Till sist en del av en video jag lagt ut på Instagram – vill visa att mitt motto ”Om det inte kan göras i tweed så är det inte värt att göras” stämmer så jag boxades i en tweedväst. Snabba händer och imponerande teknik eller hur….? Musiken står “Me first and the gimmie gimmies” för.
