Kalabalik vid fårflytt
Idag flyttade vi fåren från deras vinterhage till hagen där de ska gå resten av sommaren. Eftersom det gick så smidigt att få hit fåren med hjälp av vallhund så bad vi om hundhjälp nu med. Den här gången gick det dock inte lika lätt, det blev full kalabalik med får som sprang igenom staket och ut i trädgården och jag vet inte vart.
Problemet var att det är så trångt vid fårhuset, staket, jordhögar, byggnader och trädgården gjorde det svårt för hunden (Till) att röra sig utan att komma för nära fåren. Ett par gånger trodde jag att det skulle gå vägen men när de kommit en bit så stack ett av fåren tillbaka in i hagen, och hon fick de andra fårskallarna med sig.
Till slut så bestämde vi att vi skulle försöka lasta fåren i hästtransporten och köra bort dem till hagen istället för att driva bort dem. Även då strulade det och fåren vek av och sprang nästan in i stallet. Hustrun, hundförare och Till räddade dock situationen och vi fick till slut in fåren i transporten. Urlastningen gick smidigt, mycket tack vara att en grannfamilj var med och agerade levande mur så att fåren inte skulle dra iväg åt fel håll från transporten.
Jag var helt slutkörd efter att fåren var på plats i hagen.
Nu återstår bara att laga staketet på de ställen där fåren sprang rakt igenom det. Jag är väldigt tacksam att varken får eller hund blev skadade under kalabaliken när de for igenom staketen.
Fotona av fårflytten är tagna av äldsta sonen, själv höll jag i videokameran. Jag har dock inte redigera filmen från flyttet så jag lägger inte upp den idag. Vi får se om jag orkar göra det de närmsta dagarna.
Fåren verkar dock ha funnit sig väl tillrätta i sin nya hage.
Efter fårflytten, men även tidigare under dagen, så använde jag mig av pipa och tobak för att sänka
stressnivåerna. Jag luktar på tobaken i asken och så fingrar jag på en av piporna. Tobakslukten lyfter fram mina positiva känslor kring piprökning och pipan fungerar som ett stressägg.
I går så skrev jag att jag känner skuld över att mycket av min bästa tid är när jag är ensam och inte med familjen. Idag så hade jag och hustrun dock en kanontimme, vi var ute och körde Pirana (hustrun bakom tömmarna och jag gick/sprang bredvid). Ungarna ville inte följa med så de fick vara ensamma hemma en stund. Turen med Pirana var fantastiskt avslappnande, härlig väder (Irlandsaktigt, regnet hängde i luften) och det var roligt att se hur glad Pirana är när hon blir körd.
Nån annan som tyckte det var kul att jobba var Till, sonen tog den här fina bilden på henne.
Efter körningen med Pirana så slog jag lite på säcken i fårhuset. Jag har verkligen kommit igång med 
att röra mer på benen. Nu är det inte bara träning för överkroppen utan benen, främst vaderna, får jobba rejält också.
Dagens naturbilder är på några daggkåpor och en av våra inneboende i stallet.
