Kalvskit – om hunden själv får bestämma
Jag vet inte om ni nån gång funderat på att äta koskit? 
Jag har tidigare inte ägnat frågan nån större energi men sen vi fick hit korna och kalvarna så har frågan blivit mer relevant. Hundarna har ju tidigare käkat svamp under promenaderna i skogen men de har helt övergett den till förmån för koskit. På hundarnas beteende så förstår jag att det också är skillnad på koskit och koskit.
Kalvarnas dynga (som är vit och lösare i konsistensen) smakar tydligen mycket, mycket bättre än kossornas. Igår smet Sigge flera gånger in i kohagen för att genast bege sig till en fläck med kalvskit som jag tidigare hindrat honom från att äta. Hunnajävel! 🙂
I morse var det både sol och dimma när jag tog ut och kissade hundarna så när det var klart gick jag en runda med kameran. Jag hittade kor och kalvar mitt i frukostbestyren (kalvarnas i varje fall). De var helt fokuserade på att äta och brydde sig inte om mig. Utöver kreaturen så fotade jag även lite vyer.
Jag har kommit igång hyfsat med löpningen nu, ligger på drygt 40 kilometer i veckan. Jag har som målsättning att komma tillbaka till mitt tidigare snitt på 50 km per vecka. I går sprang jag en timme i ett lätt vårregn och det var väldigt behagligt. Jag hade dock en bildust – jag springer mestadels på 
väldigt små vägar men de är nyasfalterade så en del bilister som kör där tenderar att trampa plattan i mattan och rejsa. Jag har märkt att om jag går åt sidan när det kommer en bil så sänker många inte farten utan de blåser bara förbi och det känns inte tryggt. Jag har därför börjat springa mitt i vägen (enfilig) och när det kommer en bil så går jag inte åt sidan förrän jag ser eller hör att den sänker farten ordentligt. Igår retade det tydligen en bilist för han låg och varvade bakom mig innan jag gick åt sidan. När han sen fick plats att köra om accelererade han rejält men då gick jag ut lite igen så det blev trångt för honom. Jag bjöd också på ett finger. Jag noterade inte hela registreringsnumret (UBS??? – en blå Golf eller nåt i den storleken) så jag kan inte kolla om bilen hör hemma häromkring. Jag tror dock inte det för jag kände inte igen den. Det finns en dåre ett par gårdar bort som brukar stå på bra men efter att jag blockerat honom några gånger de senaste veckorna så har han börjat sänka farten förbi mig.
