Kill the Irishman
Jag hade en orolig förmiddag idag, det blev mycket vankande fram och tillbaka i avdelningens korridorer. Jag visste att jag skulle ha ett samtal med chefsläkaren nån gång innan lunch så jag ville inte be
om nåt lugnande, precis som vid terapin så behöver jag vara skärpt vid läkarsamtal.
Utöver att vanka i korridorerna så ägnade jag en del tid åt att stirra ut genom fönstret på mitt rum, därifrån är utsikten över Halmstad rätt fin (om man bortser från parkeringshuset). Jag tittade också på ett par avsnitt av “Storage wars”, av nån anledning så har det en lugnande inverkan på mig.
Läkarsamtalet var bra, hon som är chefsläkare känner mig och vi kom snabbt in på väsentligheterna i mitt mående just nu. Vi diskuterade bl.a. julen och vi var båda två rätt överens om att det bästa för mig är att inte följa med hustrun och barnen till hennes föräldrar för ett traditionellt julfirande. Jag kommer må bättre om jag är kvar ensam hemma med min blogg och min symaskin.
Att fira jul ensam i år är vad jag vill men det är långt ifrån vad jag känner att jag borde. Mina skuldkänslor och “borde-tankar” säger att jag är en dålig pappa om jag inte firar med familjen, går ut och “köper tidningen” på julafton och allt det där andra som hör julen till. De här känslorna gjorde att jag var lite orolig att berätta för min fru att jag ville fira jul hemma medan hon och ungarna åkte iväg. Hennes kommentar när jag förde det på tal – “Det har jag räknat med hela tiden”. Hon är en klippa!
Under eftermiddagen så tränade jag lite, eller jag genomförde faktiskt 
ett hyfsat pass. Jag gick (rask takt) i 45 minuter på avdelningens löpband och sen körde jag lite skuggboxning. För att klara av monotonin på löpbandet så lyssnade jag på en ljudbok, det funkade faktiskt riktigt bra. Nåt annat som funkade bra var min högra fot. När jag satt på röntgen i måndags och hade skitont i den så var jag säker på att nåt ben i foten var brutet. Idag kände jag inte alls av vrickningen när jag tränade. Antingen så har jag otroligt bra läkkött eller så var jag otroligt mjäkig i måndags.
Nåt som dock gjorde ont under träningen idag var mina hälar. Jag hade glömt att packa ner träningsstrumpor så jag var barfota i träningsskorna och det straffade sig. Halvvägs in i passet så började jag känna av skoskav men jag var inne i ett bra flyt och struntade i skavet och tränade på. När jag efter passet tittade på hälarna så insåg jag att jag skulle ha pausat och plåstrat om hälarna. Nu har jag i varje fall satt på Compeed och det brukar skydda bra och se till att skavsåret läker fort.
Ikväll så gick jag en sväng till Amnestys loppis men det blev inga stora fynd, bara en dvd. Filmen, “Kill the Irishman”, är en gangsterrulle som bygger på verkliga händelser. Den handlar om hur en irlandsättad amerikan framgångsrikt, åtminstone initialt, tar upp kampen med de italienska maffiaorganisationerna. Jag har börjat se filmen på YouTube för länge sen men slutade mitt i efter att jag läst slutet på Wikipedia. Efteråt har jag flera gånger tänkt att jag borde ha sett hela filmen trots att jag vet att den slutar med en död huvudperson. Nu har jag både film och tid till mitt förfogande.
