Kilmainham gaol – bokad!!
Resan till Dublin med 15-åringen närmar sig, kanske inte med stormsteg men det är mindre än en månad kvar nu. Jag är rätt skärrad inför resan, det kommer säkert gå bra men jag är orolig att jag ska
bli superstressad och få ett psykbryt. Sömnen och benryckningarna oroar jag mig också för, de besvären blir alltid värre när jag är stressad och även om allt går bra i Dublin så kommer jag helt säkert vara stressad. Samtidigt med oron för resan så har jag en stark vilja att åka iväg med sonen. Förhoppningsvis går allt bra.
En plats vi planerar att besöka i Dublin är det gamla fängelset Kilmainham gaol. Fängelset byggdes 1796 och har hyst, och avrättat, en lång rad irländska upprorsmakare. De senaste var ledarna för Påskupproret 1916 som sköts inne på en av fängelsegårdarna. Jag besökte fängelset, och den platsen, när jag var i Dublin för första gången 1988 och det är ett resmål jag vill visa sonen. Att få biljetter dit är dock inte det lättaste eftersom de bara släpps med en framförhållning av fyra veckor. Släppet sker digitalt vid midnatt (irländsk tid) och biljetterna säljer slut SNABBT!
Jag satte klockan i natt och gick upp strax innan 01.00 (d.v.s. midnatt irländsk tid) och när jag gick in på 
fängelsets hemsida vid 24.00 (irländsk tid) så var biljetterna inte släppta. Jag uppdaterade omedelbart sidan och då var biljetterna släppta men även nästan helt slutsålda. Jag lyckades boka två biljetter och när betalningsprocedurerna var avklarade och jag kom tillbaka till bokningssidan så var biljetterna slut – hade jag varit 5 minuter sen hade jag inte fått några biljetter. Det hela gick så snabbt att resebyråer/bussbolag eller andra måste ha nån slags automatiserad biljettbokning. Fängelset har 27 turer per dag (en i halvtimmen) och varje tur tar 35 deltagare så det känns orimligt att alla de biljetterna skulle sälja slut på mindre än fem minuter om det var verkliga individer av kött och blod som gjorde alla bokningarna.
Idag var rågeten nere i hagen med sitt kid på förmiddagen. Jag såg henne när jag gick med Sigge men 
hon såg mig också och stack iväg så jag lyckades inte ta några bra bilder. Jag har också badat i badkaret som står i vår finaste hage idag, och igår. Det är en oerhört avslappnande aktivitet, särskilt med en pipa och en intressant podd (jag lyssnar nästan bara på podcasten ”Garmology” just nu ).
I eftermiddags fick jag dock ett bakslag efter badet – jag blev oerhört trött men jag kan inte vila på dagen (dvs jag måste spara medicinen till natten) eftersom benryckningarna gör att jag inte kan sova. Det är oerhört frustrerande att vara supertrött men inte kunna vila. Det är svårt att förklara hur det känns men i eftermiddags övervägde jag faktiskt att skära mig för att få till ett adrenalinpåslag så att jag vaknade till och benryckningar/myrkrypningar försvann. Jag gjorde det inte men tanken fanns verkligen där.
I förmiddags svängde jag förbi ”våra” backsvalor och det är tydligt att det är full fart där – ett enda gytter av svalor.
Innan jag var hos backsvalorna tittade jag till kvigorna som går i en hage nära huset (var där igår också) – ser dem från bakdörren.
Till sist en solnedgång från härom kvällen och några blommor från i morse.
