Skiftet precis nedanför vår gård tröskades för några dagar sen. I dag fick jag reda på att när de tröskade den sista biten så sprang det plötsligt ut en vildsvinsgalt
ur rapsen. Förhoppningsvis är det bara en enstaka galt som förirrat sig hit. Vår lilla skog (jämte rapsskiftet) är tyvärr ett bra ställa att hålla till i, i ett annars ganska öppet jordbrukslandskap, om man är vildsvin. Så om vildsvin etablerar sig i våra
trakter så kan vi nog räkna med att ha dem inpå knutarna. Jag har inte gått i skogen på ett tag men får väl ge mig in där och se om jag kan se spår av grisar som bökat runt. Finns det vildsvin i skogen så är det nog bara en tidsfråga innan de ger sig på att böka upp hagarna.
I förmiddags var jag till Slöinge med pojkarna. Vi köpte kycklingfoder till kycklingarna
(tre stycken nu) på Lantmännen. Vi var även till Lettlandshjälpen och där köpte vi ett par simfötter till sjuåringen.
Lillkillen blev ledsen för att han inte fick några men de hade inga som passade hans fötter. När vi ändå var i Slöinge så passerade vi SIA. Jag lämnade pojkarna i bilen (mot löfte om glass hemma) och rusade in och kollade om SIA hade Stracciatella på andrasortering. Det hade de inte så då köpte jag inget alls, vi behöver egentligen inte mer glass i frysen.
Simskolan kan vara ett naturdrama. I morse när vi kom dit så låg det en död groda
på botten av plaskbassängen. Grodan hade förmodligen hoppat i under natten och inte kunnat ta sig upp igen och därför simmat runt i bassängen tills den inte orkade längre. Ett rätt obehagligt sätt att dö på. Det händer i stallet ibland också, inte med grodor men med möss som ramlar ner i hästarnas vattenhinkar. Sonen och jag la grodan på ett blad och placerade den i ett buskage för den sista vilan.
I dag har jag varit sorgsen och haft ångest på eftermiddagen. Jag vet inte riktigt varför, kanske börjar jag bara bli sliten i slutet på semestern. När jag mår som i eftermiddags så känns det ofta som om det skulle lätta om jag skar mig.
Det är som om jag tror att sorgen och ångesten skulle rinna ut med blodet. Jag vet att det låter snurrigt och jag skar mig inte den här gången.
Tankar på att skära sig känns som något som tonårstjejer har, inte 44-åriga män. Uppenbarligen kan dock även medelålders män ha dem. Jag har ju haft dem, till och från, ända sedan jag blev sjuk 2007 men det känns ändå lite som om jag mår dåligt på ”fel” sätt när jag har dem. Inte för att jag riktigt vet hur ”rätt” sätt ser ut. Skulle det vara att självmedicinera med alkohol?
