Jag hade en sträng eftermiddag i går och kroknade rejält på kvällen. Det stränga bestod i att hämta barnen på fritids och få åttaåringen i ordning för klarinettträning 
på Kulturskolan i Halmstad och sen följa honom dit. Det är flera Getingebarn som spelar där på fredagseftermiddagarna så vi försöker samåka. I går så var planen därför att sonen skulle åka med några kompisar. Han vägrade dock åka om jag inte också följde med. Det fanns plats i bilen så det var i och för sig inget problem. Det som blev problematiskt, eller i varje fall jobbigt, var den sociala samvaron med han som körde bilen, pappan till en av sonens spelkompisar. Vår kontakt var inte kylig, samtalet inte krystat men jag tyckte det var väldigt ansträngande att behöva vara social med nån jag inte kände och nån som inte kände till nåt om mig. Jag var på helspänn från att vi blev upphämtade (egentligen lite innan också) tills vi blev avsläppta hemma igen. Spänningen yttrade sig bl.a. i att jag glömde namn på, för mig välkända, personer och platser. Jag kände mig oerhört korkad när jag skulle beskriva omgivningarna hemmavid och plötsligt inte kunde komma ihåg vad grannarna heter eller vad deras gårdar kallas.
Efter klarinettspelet så var det kvällsmat och fredagsmys som gällde. För att få middagen att löpa så 
smidigt så tillät vi oss att äta den framför tv:n (barnen blir mer samarbetsvilliga då). Vi hade också gjort matlagningen enkel för oss och åt falafel i pitabröd. Medan vi åt och fredagsmyste så tittade vi på ”Polarexpressen”. När jag i eftermiddags hämtade ungarna på fritids så höll de på att titta på den och de blev lite besvikna över att de inte fick se klart filmen. Nu slumpade det sig så att jag köpte just ”Polarexpressen” till barnen på Emmaus redan i våras. Jag har dock legat på filmen i väntan på juligare tider. Det är ju nästan tre månader kvar till jul så jag hade inte tänkt låta barnen se filmen
riktigt än men eftersom de börjat se den på fritids så plockade jag fram filmen redan nu. De blev glatt överraskade.
Jag har tidigare bloggat om att jag inte är nån stor vän av fredagsmys och trots att vi haft en del fredagsmys sista tiden så är det fortfarande så. Jag tycker att fredagsmys mest är en stressfaktor som komplicerar tillvaron och gör den mer kravfylld. Det är dock som att barnen indoktrineras i skolan och av kompisar till att man måste ha fredagsmys.
Klackbörsarna som jag köpte på ebay kom i går, så när pojkarna i morse satte sig vid frukostbordet så låg där en börs med några kronor i som överraskning. 
De blev inledningsvis väldigt glada men det dröjde inte lång stund innan de visade vilka otacksamma små glin de är. 🙂 Åttaåringen kommenterade nämligen sin börs med orden ”den är ju lite trist, bara brun”. Han hade velat ha en med ett spännande motiv precis som min. 
När jag erbjöd mig att ta tillbaka börsen så var han dock mycket noga med att tala om att hemskt gärna ville behålla den.
Vi har fortsatt med vårt system med schema för barnen på helgerna. Ungarna gillar det jättemycket (de frågar efter schemat direkt på morgonen) och det har minskat mängden konflikter och diskussioner här hemma. Så länge det funkar kör vi därför med schemalagda helger.
