Klokare med åren?

Lycka är att slippa gå på utedasset och att ha ett fungerande internet och nu ser det faktiskt ut som om vi har båda. Toan fixade sig ju redan i måndags och i dag på eftermiddagen så började internet plötsligt att fungera igen. Jag hade hunnit bli lite bekymrad för uppkopplingsproblemen eftersom vi i går fick ett sms från telereparatörerna om att vårt strul var en del av ett större kabelfel och att det kunde dröja ända till den 17:e februari innan problemet var åtgärdat. När jag inte hade tillgång till nätet så blev det tydligt för mig hur mycket jag använder det.

Jag har varit ledig både idag och igår och har förutom de vanliga sysslorna så har jag också börjat hugga lite av veden jag kapade upp för nån vecka sen. Jag hugger med yxa eftersom det inte är så stora volymer och jag tänker ta det lite pö om pö. Klyvning med yxa kan vara en ren meditation om den kan göras utan stress.

Att börja röka för första gången i sitt liv när man fyllt 46 tyder väl inte på att man blivit klokare med åren. I dag så gjorde jag dock nåt som kan tyda på att jag faktiskt blivit lite klokare med åren, i varje fall när det gäller träningen. Under dagens löprunda så började det strama i höger vad efter att jag sprungit upp för en rejäl backe. I stället för att göra som jag brukar, d.v.s. att springa på, så började jag promenera för att inte förvärra skadan. När jag gick så kändes allt bra så jag provade att jogga lite lätt och efter att ha provat det ett par gånger så insåg jag att det bara gjorde ont när jag sprang i motlut. Nu ska jag vila ett par dar och sen blir det ett väldigt flackt pass på lördag.

Trots vedhuggning och klok löpning så har jag varit ur slag de senaste dagarna, det känns tungt men jag vet inte riktigt vad det är som fattas mig. Jag kunde dock inte låta bli att le när jag såg Pirana och de andra hästarna rejsa i hagen idag (mest Pirana).