Kompetensutvecklingsresa till Belfast

Jag kan inte släppa att jag inte hittar cd-skivan där jag sparade alla foton från resan till Belfast som jag bloggade om i går. Jag har för mig att jag hade skivan bara för ett par månader sen när jag letade efter andra foton från länsstyrelsetiden men nu är cd:n som bortblåst. Jag har letat, letat igen och letat lite till, allt utan framgång. Det närmsta jag kommit är att jag hittade pärmen med materialet kring resan och en papperskopia på PM:t. Det är ju ett framsteg men det är ju fotona jag främst vill åt och det var bara två foton i PM:t och båda rörde olika aspekter på markföroreningar. Jag visar det roligare av de två här. 🙂

I desperation så mejlade jag min gamla kollega på länsstyrelsen och bad henne leta efter dokumenten från resan. Hon sparade en massa av mina filer när jag slutade eftersom jag samlat på mig ett rätt gediget material om förorenade områden i Halland (jag hade inte alltid sparat det på den gemensamma servern). Vid en första genomsökning av mina gamla filer så hittade hon inte det jag letar efter. På papperskopian av PM:t stod det var jag hade sparat dokumentet så jag mejlade henne den informationen också men hon har inte hört av sig.

Just nu överväger jag om jag ska kontakta länsstyrelsens IT-avdelning för att höra om de har kvar backuper från 2004. Jag har ju den exakta ”adressen” till dokumenten (i det gemensamma nätverket) och datumet när det skapades. Det borde ju kunna gå att lokalisera det om de har kvar data från 2004. Är PM:t och fotona i så fall en allmän och offentlig handling, trots att jag aldrig diarieförde dem? Är de det så kan jag ju bara begära ut dem.

Jag har svårt att beskriva hur det här med de borttappade dokumenten stressar och tynger mig. Jag inser att de tar en oproportionerlig stor del av min uppmärksamhet och energi men jag kan inte koppla bort dem. Det är som att det kliar i mig och enda sättet att stilla klådan är att leta. Jag tycker jag har letat precis överallt men det kryper i mig av att inte hitta dokumenten. Jag håller på att bli helsnurrig av det här, allt för några fotons skull.

Det känns som att den förlorade skivan blivit nåt helt annat för mig, den har tagit sig existentiella former. Det misslyckade sökandet har blivit nån slags metafor för mitt misslyckande. Ja, ni hör själva hur det låter. Fånigt, men tyvärr på blodigt allvar för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här tankesnurran.

Jag fick tillfälligt stopp på den när jag stajlade mig själv för en ny bild på bloggens förstasida. Många provningar blev det och lika många kort. Det var ett väldigt springande fram och tillbaka mellan kameran och äppelträdet, jag var ju tvungen att sätta på självutlösaren inför varje kort.

Följ och gilla: