I söndags bloggade jag om att jag drabbats av orosillamående men det var nog inte sant, det verkar
vara magsjuka jag lider av. De senaste dagarna har jag mått extremt illa, haft en bultande huvudvärk och en rännskita som inte varit av denna världen. I går kväll kändes det som att det höll på att bli bättre men i morse mådde jag tjyvtjockt igen. Jag har dock repat mig under dagen så det är kanske hopp om livet nåt dygn till.
Hundarna ska ju promeneras även om jag mår dåligt så jag har bitit ihop och gett mig ut. Oftast har det blivit korta rundor men idag tog jag mig till vår finaste hage, den där backsipporna växer. 
Sipporna blir fler och fler även om de fortfarande är ganska få.
Backsippehagen (egentligen heter den Kurts hage eller Kurts lycka) är numera den enda hage som
korna inte gått i eftersom de idag släpptes in i hagen nedanför gården. Det innebär att Kurts hage är enda stället där det går att släppa hundarna utan att de vräker i sig en massa koskit. Trots bristen på dynga så tycker Sigge om att springa i Kurts hage, han rejsar som attan och ligger nästan ner i svängarna.
När jag gått med hundarna så har jag noterat att det är massvis med duvor häromkring nu, de verkar 
vara både i skogen och på åkrarna. Eftersom det är gott om rovfågel här 
leder det till ett visst duvsvinn, hundarna och jag har stött på flera kadaver igår och idag. Ibland har jag sett duvan först och ibland nån av hundarna…
Nä, ingen av hundarna har käkat en död duva men Betty var först på en och slickade på den innan jag fick bort henne.
Att gå lite längre promenader med magsjuka innebär ett visst risktagande. I förmiddags gick det bra men under eftermiddagspromenaden spände jag bågen lite för hårt och fick hasta hemåt. Tyvärr 
hann jag inte riktigt hela vägen hem, hade jag släppt hundarna och satsat på utedasset så hade det gått bra, men som det var svek ringmusklerna när jag la handen på toadörren. Det blev ingen stor olycka men det är retligt att komma så när målet och ändå missa…..
Så här års brukar jag blogga om att kastanjerna på gårdsplanen är på väg att slå ut. Vi har ju inga kastanjer på gårdsplanen längre men knopparna på baksidans kastanj är på god väg att brista.
