Mitt sista hopp – Pramipexol
För knappt två veckor sen skickade jag meddelandet nedan till min kontaktperson på psykiatrin. Om ni klickar på det blir det större och läsbart 
men kontentan är att jag vill ha så lite som möjligt med psykiatrin att göra eftersom jag upplever att de stjälper mer än de hjälper.
Nu har de tyvärr stjälpt igen. Som framgått tidigare i bloggen så kämpar jag som fan med sömnen just nu och jag börjar bli desperat. Jag kontaktade därför TILMA, som är en klinik specialiserad på läkemedelsberoende, och frågade om det inte fanns nåt att göra, nån behandling att ta till. Jag fick meddelandet nedan till svar (VPM är Vuxenpsykiatriska mottagningen).
Eftersom mina problem i princip är en vårdskada orsakad av att psykiatrin satte in en medicin jag inte behövde (sömnmedel trots att jag inte hade sömnproblem) när jag blev inlagd första gången 2007 och att de därefter fortsatt att förskriva en medicin som bara ska användas i några veckor i 14 år så kontaktade VPM för att få Pramipexol utskrivet. Döm om min förvåning när jag fick detta till svar:
Att jag hänvisas till vårdcentralen trots att det finns en tydlig koppling till psykiatrin, det väldokumenterade sambandet mellan min typ av besvär och att man slutat med sömnmedicin, tror jag handlar om att läkaren känt sig förnärmad av att jag, en simpel patient, talat om för honom, en läkare – guds gåva till mänskligheten, vad han ska förskriva. Under mina många kontakter med vården har jag märkt att läkare bemöts på ett särskilt vördnadsfullt sätt, och kräver det, av annan vårdpersonal och patienter. Jag köper inte den skiten. Ska läkare få min respekt så får de förtjäna den, precis som alla andra.
Läkaren som hänvisade mig vidare är samma stjärna som jag bloggade om HÄR. Jag blev upprörd och skitförbannad när jag läste svaret. Här har psykiatrin skapat ett problem och sen vill de inte hjälpa till att lösa/lindra det. Jag kontaktade inte vårdcentralen men om jag hade gjort det så misstänker jag att de svarat att det är psykiatrins ansvar att skriva ut medicinen. Det jag gjorde var att skriva ett argt meddelande som jag sen skickade till psykiatrin, dels till den funktion som ser till att recept skrivs ut och dels till chefen för VPM. Klicka på meddelandet så ser ni vad jag skrev tydligare.
Jag ringde också min kontaktperson och drog det inträffade. Hon sa att hon skulle ta tag i det och senare hörde hon av sig och sa att ärendet nu låg hos en läkare för expediering, jag hoppas att det betyder att det kommer att godkännas. Om så är fallet misstänker jag dock att det kommer att ta lite tid innan de skriver ut receptet – läkarna på psykiatrin är känsliga för kritik. För ett tag sen kallade jag en läkare där ärthjärna i samband med att jag bad om ett nytt recept (på en icke beroendeframkallande medicin som jag använt sen 2007) och då tog det en jävla tid att få receptet utskrivet.
Vet ni förresten hur läkarna på Psykiatrin i Halmstad lättast tar livet av sig? De hoppar från sitt ego till sitt IQ…. 🙂 Skämt åsido så är det här allvarliga saker, sömnproblemen är på liv och död för mig. Oförmågan att kunna somna trots att jag är väldigt trött håller på att knäcka mig och jag vet inte hur länge jag pallar att kämpa varje natt och vara trött varje dag. Att jag utöver det måste slåss mot psykiatrin för att få den lilla hjälp som står att finna suger verkligen. Varje gång de jävlas med mig så knuffar de mig ett steg närmare kollapsens brant. Jag mådde fruktansvärt dåligt under hela gårdagen på grund av ilskan och frustrationen jag kände efter läkarens barnsligheter. En sida av min sjukdom är ju att såna här saker växer och växer och aldrig slutar snurra i huvudet på mig.
