Mycket rök
Jag får inte till det med ledigt på mina lediga dagar. I dag har sjuåringen varit hemma p.g.a. sjukdom vilket gjort att min planering för dagen havererade. Hustrun kom hem vid lunchtid så efter det hade jag större frihet att göra som jag ville men det blir inte samma ro när det är folk hemma.
Nåt annat som stört mig idag är det faktum att det är strul med avloppet igen. Den här gången är det inte stopp i ledningen utan nu är det brunnarna som är fulla och det medför att vattnet inte rinner undan som det ska. Hustrun ringde Slamsugningstjänst och de kommer de närmsta dagarna, vilket tyvärr kan innebära början på nästa vecka. Vi får hoppas att det inte dröjer så länge men jag kommer nog tyvärr att oroa mig tills de varit här och tömt brunnarna.
För att sänka blodtrycket och lugna nerverna så gick/sprang jag en sväng efter lunch och det blev också några ronder på säcken. Ända sen i eftermiddags har jag dock sett fram emot min avslappningsrökning i kväll. Innan läggdags så brukar jag sitta på framsidan och röka dagens pipa och 
det har en väldigt avslappnande effekt på mig. I går när jag satt där och puffade så kunde jag inte låta bli att hämta kameran och ta några kort även om fotande stör avslappningen. Jag är barnsligt förtjust i när jag lyckas åstadkomma stora rökmoln. De som röker pipa inomhus måste gå omkring i en fullkomlig dimma, det ryker verkligen vid piprökning.
Nån kanske tänker att om jag redan på eftermiddagen börjar tänka på kvällens pipa så har jag redan gått ner mig i nikotinträsket? Jag tror inte att det är så, men även om det skulle vara fallet så skiter jag i det. Efter år av att mer eller mindre ha varit spänd och orolig hela tiden så har jag äntligen hittat ett sätt att för en liten stund ta bort spänningen som plågar mig. Jag är bara väldigt tacksam över att ha hittat piprökningen och att det inte är en tyngre drog än nikotin jag börjat använda mig av. Jag vet tyvärr hur
oro och ångest bryter ner en så jag kan förstå att folk börjar dricka, eller knarka, för att försöka hantera sin oro och ångest.
Sen Pirana började gå genom staketet så har vi satt munkorg på henne igen. Hon gillar den verkligen inte. Idag när jag var ut och satte den på plats efter att hon rullat loss den så rullade hon sig direkt igen, även fast jag stod alldeles bredvid. Jag justerade munkorgen på henne en gång till och hon fortsatte rulla. Till slut gav hon dock upp och reste sig, när jag då rättade till munkorgen en sista gång så tyckte jag att hon blängde surt på mig.
