När farfar var ung

Båda pojkarna har börjat skolan nu, 14-åringen förra veckan och 16-åringen i tisdags. Den yngre sonen fick första läxan i slutet på förra veckan och jag känner mig nog lite kränkt av den…. I veckobrevet vi får från hans klassföreståndare varje fredag beskrevs läxan, se nedan.Som synes skulle barnen intervjua en äldre person om slangord. Jag blev därför inte helt glad när sonen valde att intervjua mig. Jag – en äldre person? Jag är ju knappt torr bakom öronen än.

Apropå barnen så är det bara drygt en vecka kvar innan 16-åringen åker till Paris för en studier i en termin. Han har provpackat, fixat alla intyg och etablerat kontakt med sin värdfamilj (biljetten är bokad sen länge). Det kommer säkert gå bra men jag går med en klump i magen hela tiden över hans resa. När den låg långt bort i framtiden så var den bara kul och positiv men nu tycker jag den är jobbig. Han kommer säkert ha skitkul och förhoppningsvis lära sig en hel del men jag är stressad över hela projektet.

Igår hade alls hans klasskompisar som ska iväg (till Paris, London eller Madrid) en sammankomst som de ordnat själva, förmodligen för att prata av sig lite inför resan. Sammankomsten var nog lite viktig för sonen för han såg väldigt proper ut när han stack iväg hemifrån. Jag gillar att han använder en rosa skjorta, det är inte alla killar/män som klarar det. Skjortan är en av mina som krympt efter ett antal tvättar.

Länstidningen i Södertälje hörde tydligen av sig på Facebook igår och frågade om de fick använda mina bilder på Bosse i tidningen. Det hade de fått men tyvärr hamnade meddelandet bland skräpposten och jag såg det inte förrän idag – artikeln publicerades igår. Hade journalisten brytt sig om att vara lite noggrann så hade han kollat mina kontaktuppgifter på FB, där finns en aktuell e-postadress men jag misstänker att mina bilder inte var så viktiga. Han löste det med nån annans, sämre, foton. 🙂

Under Bosses lopp la jag ut en del info om Bosse på subredditen r/ultramarathon och fick väldigt mycket positiv respons. Nån frågade om jag hade bilder på en ung Bosse när han sprang och jag svarade att jag skulle kolla. Under 80-talet var jag flera gånger uppe i Stockholm och hejade på Bosse när han sprang Stockholms-maran men de foton som togs då finns hos min mor, eller möjligen hos Bosse själv. Jag letade också efter bilder på Bosse när han körde styrketräning med min far i Finland på 60-/70-talet– de använde hemmagjorda skivstänger. Jag hittade inga bilder på Bosse lyftandes men väl ett på min pappa, därav dagens rubrik. Jag hittade dock en bild på Bosse från 60-talet där han satt med en cigg i näven. På den tiden hade han inte sprungit knappt 500 km på 6 dagar.Under morgonens hundpromenad släppte jag hundarna på en stubbåker och jäklar vad Sigge sprang! Betty höll sig kring mig men Sigge drog iväg över åkern men tack och lov kom han när jag ropade. När vi skulle hem igen så lät jag Betty vara lös medan Sigge var kopplad. Det tyckte tydligen Betty var kul för hon sprang och hoppade jämte Sigge så att han höll på att få spel. Jag släppte hans koppel så att hundarna kunde busa lite. Buset blev kort, Betty var snabb med att säga ifrån men Sigge rejsade ändå några varv runt Betty och mig.När vi gick där på stubben så flög en polishelikopter, i riktning mot Halmstad, ovanför oss. Jag misstänker att det hade nåt att göra med att knugen besökte Halmstad idag. Han är tydligen ute på nån Sverigeturné just nu, hoppas att den också blir hans avskedsturné.

På grusvägen nära oss så hittade jag och hundarna, kanske mest jag, en bit flinta. Jag blir fortfarande barnsligt glad när jag hittar flinta. Den är inte särskilt ovanlig här men när jag var lite och fick lära mig om stenåldern i skolan så bodde jag i Vagnhärad och där fanns ingen flinta alls – mycket irriterande när vi lekte stenålderslekar och skulle knacka till pilspetsar och yxor.

Följ och gilla: