Nikotinberoende?
Dagens inlägg kommer mest handla om gårdagen och jag inleder med ett foto på mig i den utstyrsel jag hade på mig till torsdagens terapi – manchester och tweed. Jag är riktigt nöjd med resultatet.
Eftersom jag håller mig mer hemma nu än för ett år sen så klär jag inte upp mig lika ofta nu som då och det har inneburit att jag tappat den stenkoll på min garderob som jag hade. I går när jag letade efter de röda byxorna jag har på fotot ovan så hittade jag till exempel ett par bruna manchesterbyxor som jag helt glömt att jag hade.
De senaste veckorna så har jag etablerat en kvällsrutin bestående av att jag först röker en pipa på ”kontoret” (medan jag tittar på pipvideosar) följt av ungefär 45 minuter pipsnidande. Gårdagens rutin rubbades dock av att tolvåringen var magsjuk och kräktes. Hustrun skulle upp tidigt så jag tog på mig att hålla koll på sonen så att hon kunde lägga sig tidigt och det innebar att jag inte kunde sätta mig och röka som planerat. Jag hade inte heller nån pipa att snida på eftersom jag inte påbörjat nån ny efter att jag avslutade den senaste. Jag skulle ju kunnat påbörja arbetet med en ny pipa men det hade tvingat ner mig i källaren eftersom pipsnideriet initialt kräver en hel del sågande. Det är svårt att hålla koll på ett sjukt barn på ovanvåningen om jag är i källaren så en ny pipa fick vänta till idag. När jag insåg att min kvällsrutin var på väg att gå överstyr så började det krypa i kroppen på mig. Min första tanke var ”Jaha Johan, du är trots allt torsk på nikotin” men när sonen väl somnat så gjorde oron i kroppen att jag var tvungen att ta mig för något så jag plockade fram en gammal pipa som jag inte var särskilt nöjd med och började göra om den.
Arbetet med pipan gjorde att oron i kroppen släppte så jag kanske inte är så nikotinberoende som jag först befarade. Pipmässigt så ledde arbetet inte till några jättestora förändringar, bortsett från att jag färgade den lite mörkare, men jag tycker ändå att den nya versionen är mer balanserad och symmetrisk än originalet och det gillar jag.
När jag satt och raspade pipan för att få till det mer balanserade utseende så slog det mig att när det
gäller slipsknutar så har jag samma önskan om att uppnå symetri och balans. Jag gillar inte alls sneda slipsknutar som t.ex. ”four-in-hand” som är så poppis bland de riktiga modelejonen utan jag håller mig till en halv Windsor.
Till sist två foton från eftermiddagens pipstund. Det första är på fåren som undersöker pojkarnas kojbygge och det andra är på brasan som höll mig varm och fascinerad. Bilderna togs med min mobil så kvalitén blev inte den bästa.
Nej det blev verkligen inte som jag tänkt mig. Har varit sjukskriven för utmattningssyndrom /utmattni
gs deprission. 5år och det blir bara sämre. Jag önskar verkligen jag visste hur jag ska hitta tillbaka. 🙁
Tut jag har min älskade son som gör mig glad och ger mig vilja att kämpa. Jag vill inte förlora.. Jag vill bara få må bra och leva normalt med min son….
Jag kan känna igen mig i din förtvivlan över att tiden går och att man inte blir bättre, snarare sämre. Att vara långtidssjukskriven blir lätt ytterligare en börda och stressfaktor. För mig lättade det lite när jag fick förtidspension, även om det gott upp och ner sen dess också (mycket ner i höst). Jag tror att det är viktigt att man hittar nåt som motiverar en att kämpa på, din son verkar vara det för dig och mina barn har hjälpt mig hitta den där nödvändiga glöden och viljan att orka hantera en vardag som ofta känts hopplös. Jag vet inte hur det är med dig men jag har det dessutom ofta extra tufft så här års, mörkret suger på nåt sätt kraften ur mig. Hoppas att du får den hjälp av vård och FK du behöver och att du hittar tillbaka till orken och glädjen. /Johan