Det är Saint Patrick´s day idag och flaggan fladdrar vackert 
i solskenet men vinden som får den att fladdra är isande kall. Snälla våren, kan du inte komma hit nu? Jag fryser!
Med tanke på att det är Irlands nationaldag så har jag infogat en länk nedan. Länken är till låten ”My land is too green”, framförd och skriven av Mary Coughlan, i mitt tycke är det den bästa sången som någonsin skrivits om Irland. Den beskriver verkligen det Irland jag lärt känna och tycka om, ett lite udda land befolkat av människor med mycket humor och värme.
“My land is bogged down in religious tradition
We nod our heads in humble submission
One foot in the door a hand in your pocket
We export our problems for foreign solutions
My land is naive too scared of the devil
Holier than thou with eyes up to heaven
When nobody looks we tear strips off our neighbour
And to have a good laugh at it all in the end
Shrouded and mist the outlook’s appalling
Pressure is rising but temperature’s falling
Sunny spells and scattered showers
But still it rains for hours and hours
And as the floods rise we drown our sorrows
Tossing them back like there is no tomorrow
And in the end we’ll stick or stand
And piss it back to the bog holes of Ireland
My land is too full of incurable scheming
The promises given are nothing but dreaming
We all love a rogue we’ll make him our leader
And every four years it’s right back to zero
My land is still poor and underdeveloped
We talk round our problems for hours on end
And then we decide there’s two sides to the story
And have a good laugh at it all in the end
Shrouded in mist the outlook’s appalling
Pressure is rising but temperature’s falling
Sunny spells and scattered showers
And still it rains for hours and hours
And as the floods rise we drown our sorrows
Tossing them back like there is no tomorrow
And in the end we will sit or stand
And piss it back to the bog holes of Ireland”
I torsdags så fick jag plötsligt nån form av blödning i mitt vänstra ringfinger. När jag stod och lindade händerna inför ett pass på sandsäcken så kände jag att det började spänna i fingret och när jag tittade på det så var det bulligt och började bli blått på undersidan. Jag körde mitt pass på säcken utan att känna 
av fingret och tänkte inte mer på det förrän i går kväll när äldsta sonen kommenterade att ringfingret var alldeles blårött. Han hade faktiskt rätt, blåmärket som tidigare var ganska begränsat hade nu spridit sig till hela fingret. Fingret hade också svullnat upp så det var precis att jag fick av vigselringen efter att jag fotat fingret.
Jag sov utan ring i natt och nu ser fingret lite bättre ut och är inte så svullet. Jag misstänker att fingerproblemen på nåt sätt hänger ihop med vedlavandet. Jag lavade både i går och i torsdags och kände inte av nåt då men det är den enda aktivitet jag gjort där fingrarna utsatts för några påfrestningar.
