Det blev en pärs att ta mig till praktiken i går. Jag gick inte raka vägen dit från bussen utan tog omvägen förbi Röda korsets och KRISs second-handbutiker. När jag börjat promenera mot Röda korset (Kupan) så fick jag plötsligt panikkänslor
(om nån mot förmodan undrar, så är bilden inte autentisk utan det är ett försök att gestalta paniken jag kände. Jag blir aldrig nån Laurence Olivier men jag tycker det är lite kul att leka med kameran).
Känslan började när jag mötte en man i trettioårsåldern som jag tyckte skrattade åt mig när vi passerade varandra. Förmodligen pratade han i mobilen via handsfree eller så gick han bara i sina egna tankar. Jag blev hur som helst väldigt osäker och paranoid. Såg jag konstig ut? Konstig slips? Glömt knäppa gylfen? Den typen av tankar dök upp och sen fick jag inte stopp på dem utan de snurrade vidare. Efter en liten stund så kändes det som om jag gick näck genom Halmstad och alla stirrade på mig.
Nu efteråt så kan jag ju tänka att varför gjorde jag inte mina andningsövningar för att slappna av och bryta tankarna innan de gick helt i spinn? Då var jag så stressad att jag inte tänkte på det. Jag tittade bara ner i gatan, för att slippa möta folks (inbillade) blickar, och traskade vidare.
Även när jag är jättestressad och har panikkänslor så kan jag tydligen ta mig samman och handla. Det var som om en autopilot slog på så fort jag klev in i butikerna. Inne i de second-handbutiker jag regelbundet besöker så tittar jag alltid igenom sortimentet i en viss ordning (ordningen varierar från butik till butik). När jag gick in på Kupan så gick jag därför direkt till deras femkronorskorg, sen vidare till kavajerna, byxorna, slipsarna etc. Jag avslutade ”klädkollen” med deras avdelning för märkeskläder och sen tittade jag igenom dvd-hyllan. I går var det extra skönt att ha en bestämd rutin att följa, det var som en mental korsett som höll ihop mig när jag började flippa ur.
I går hittade jag faktiskt nåt i femkronorskorgen, ett par chinos från Corneliani (italienskt kvalitetsmärke).
När jag 
kom till slipsarna så gjorde jag flera fynd, fyra sidenslipsar för 20 kronor var helt ok. Man kan tycka att jag har onödigt många slipsar, och det har jag, men de är inte fler än att jag kan hålla koll på dem i huvudet. När jag provar kläder tänker jag ofta att en viss slips borde passa till det här. Det givetvis så att jag tycker mer om vissa slipsar och använder dem oftare men jag har inga slipsar som bara är hyllvärmare.
Cornelianibyxorna 
får åka med upp till Göteborg nästa vecka när jag ska lämna in kläder till försäljning. Det är fel årstid för ljusa chinos men märket kanske gör att de tar in dem ändå. Om inte, så får jag i varje fall få besked om det är lönt att komma tillbaka med dem i vår.
På min väg från KRISs butik till praktiken så passerade jag WSP. I dag hade de öppet hus så det stod folk och visade upp borrbandvagnar
utanför byggnaden. Jag försökte ”smyga” förbi men blev upptäckt och fick gå fram och tjabba en stund. Det är i såna lägen som jag vill säga ”du, ta det inte personligt, men jag mår skitdåligt idag och orkar tyvärr inte prata med dig” men istället säger jag att jag mår sådär, ”det går upp och ner” och så försöker jag få in samtalet på nåt annat än mig.
När jag tyckte att jag varit social tillräckligt länge så tittade jag på klockan och sa att jag hade en tid att passa och måste vidare. Jag vet inte riktigt varför det är så svårt att vara ärlig i de situationerna.
När jag väl kom till praktiken så höll jag mig mest för mig själv men jag satt i varje fall med en stund när de fikade. Det var skönt att bara sitta med utan att känna att jag behövde säga nåt. Jag satt där och lyssnade på sorlet och kände fredagsstämningen.
Just nu sitter jag ensam hemma. Min fru är på chokladprovningen
och ungarna är hos kompisar. Det känns lite som ett misslyckande att jag inte följde med på provningen men samtidigt är det oerhört skönt att vara hemma. När jag bloggat färdigt så tänkte jag titta på ett avsnitt av ”Lilyhammer” innan det är dags att hämta barnen igen.
Vad som händer i eftermiddag vet jag inte men i kväll har jag siktet inställt på att gå lös på glassen jag köpte i onsdags (när barnen somnat).
