Min rutiga kostym är nu officiellt invigd. Jag hade den till praktiken och terapin idag och däremellan så gick jag på stan i den. Tyvärr var vädret grått och 
ruggigt så det blev en rock över kostymen. Jag upptäckte dock ett fel med kostymbyxorna, flärpen som ska täcka blixtlåset i gylfen drar sig tillbaka och exponerar blixtlåset när jag rör mig. Jag lyckades hjälpligt dölja problemet genom att fästa flärpen med en säkerhetsnål men att ha en säkerhetsnål sittandes i den delen av kostymen känns inte som en optimal lösning, risk för ofrivillig piercing. Jag tror dock att problemet kan avhjälpas med lite strykning och en fixerande söm längs med flärpen. Jag ska ge mig på det i morgon.
Trots problemen med gylfen så har jag känt mig tuff men också kreativ och händig när jag gått runt i min tweedkostym. Det kommer sig av att jag själv format och skapat dagens utstyrsel utifrån secondhandfynd i form av hatt, kostym, rock och manschettknappar. När det gäller manschettknapparna så är de faktiskt helt och hållet min idé och kreation.
När jag tittar på dagens foton på mig så förundras jag över hur mycket jag ändrats under den tid jag känt mig fru. Nåt klädintresse fanns inte 1992 och jag hade inte heller upptäckt min 
kreativitet när det gäller form och färg. De första staplande stegen på resan tog jag när jag läste formlära med landskapsarkitekterna på Ultuna. Då fick jag prova på att teckna och måla och även om jag inte gjort så mycket av endera sen dess så öppnade det ändå dörren till att jag nu kan se mig som en 
kreativ och skapande person, inte bara en analytisk och fyrkantig förtidspensionerad tjänsteman.
Sen de satte in en kaffeautomat i väntrummet Psykiatriska öppenvården på Bergsgatan så har jag tagit för vana att komma dit i god tid och sitta och läsa och smutta på en kopp kaffe innan det är dags för terapin. I dag hade jag också tagit med en macka så att jag hade lite att tugga på. Det blev dock inte så mycket läst 
eftersom jag efter en stund blev fruktansvärt trött och mest satt och halvsov. Strax innan 15 så lyckades jag dock vakna till så att jag var någorlunda pigg och alert på terapin.
