Rekyl
Gårdagen var ingen höjdare, jag var trött och hade mycket ångest. Jag tror att det var en ”rekyl”
efter att min fru varit bortrest i veckan och jag var ensam hemma med åttaåringen (sexåringen var hos mormor och morfar). Sonen och jag klarade oss bra men jag har svårt att slappna av när jag är ensam med ungarna. Jag spänner mig för att jag fokuserar på att allt det praktiska ska funka men också för att jag är rädd att jag ska få en riktig svacka. Det har aldrig hänt att jag ”tappat fotfästet” när jag varit ensam med ungarna men jag är orolig för det varje gång. Min fru kom hem i fredags och i går var jag mer eller mindre utslagen (jag ser att jag åtminstone lyckades få ihop ett inlägg till bloggen).
I förmiddags hade vi kanonväder i Rävinge, sol och vindstilla. Gårdagens mående var som bortblåst och jag kunde njuta av det vackra vädret. Jag och äldsta sonen var ute och cyklade en sväng, till Brännarp och tillbaka. På vägen hem så tog vi en liten omväg för att försöka få syn på grannens lamm men de höll sig utom synhåll. Jag såg dem tidigare i veckan och blev sugen på att skaffa får igen. Det är väldigt svårt att inte bli glad och positiv när man ser lamm studsa omkring.
Att ha får innebär dock väldigt mycket mer än att stå och titta på lamm en vacker vårdag så vi avvaktar nog med att skaffa några ett tag till.
Våren fortskrider för fullt, kastanjens löv
har slagit ut och det börjar bli dags att plocka fram gräsklipparen. 
Gräsklippningen är en aktivitet som jag är väldigt kluven inför. Ibland kan klippningen stressa mig oerhört när gräset börjar bli långt och jag inte hinner ut och klippa mellan regnskurarna. Å andra sidan så tycker jag oftast att det är väldigt avkopplande att åka omkring på gräsklipparen med musik eller radio i öronen. Det finns liksom inte så mycket annat jag kan göra just då, bara vara närvarande i klippandet.
