Respekt för staketet
I morgon så kommer jag känna av dagens aktiviteter, inte fysiskt men psykiskt, det har hänt lite för mycket idag. Jag har bl.a. ägnat en del av dagen åt att ordna en hage till Pirana eftersom veterinären har sagt att hon får komma ut. Hon kommer dock ha munkorg på sig, dessutom så har jag klippt gräset i hagen hon ska gå i. Det tog ett antal timmar att sätta upp stängslet och klippa gräset men resultatet blev rätt bra.
Jag höll dock på att krascha gräsklipparens klippaggregat ett par gånger när jag körde på stenar som låg dolda i gräset, precis på slutet så kantklippte jag en 
tegelsten – vad den nu hade i hagen att göra.
Det första jag gjorde när jag började med Piranas hage var att stänga en öppning mellan den hagen och Skålgropshagen. Fåren brukar använda sig av den öppningen och de verkade mycket förbryllade när de upptäckte att där var stängt men de respekterade staketet.
Några andra som respekterade staketet var korna som jag såg på promenaden, de stod snällt och väntade på att få komma ut och käka gräs.
Utöver att fixa med Piranas hage så har jag hunnit med att promenera, fota en massa och träna lite. Som grädde på moset så hämtade jag killarna extra tidigt och lät de ta med en kompis hem. Egentligen hade jag velat säga nej om kompisen men jag säger nej så väldigt ofta när det gäller att ta hem kompisar, nån gång måste jag säga ja också. Tre ungar i huset gav tisdagseftermiddagen ett snabbare tempo och en högre ljudnivå än normalt, det blev nog lite mer än vad jag egentligen orkade med.
Jag är alltid rädd att skrämma bort ungarnas kompisar här hemma genom att vara arg och vresig om barnens lek blir för vild. Jag reagerar med stress på stojet och sen slår stressen väldigt lätt över i ilska. I dag fick jag bita mig i läppen när ungarna under spel slog en 
Wii-kontroll i ett bordet så att den slutade fungera. Jag vet inte riktigt hur jag gjorde men på nåt sätt fick jag kontrollen att fungera igen, dessutom utan att verka ilsk (tror jag).
Byggarna har varit här under dagen och satt upp byggnadsställningen för panelbytet på magasinet, de har haft det svettigt i värmen.
Fotomässigt blev det en blandad kompott idag, t.ex. ett nästan skarpt foto på en duva i flykten.
Innan jag började smyga på duvan så hade jag mixtrat med inställningarna på kameran och sen glömde jag att ändra tillbaka, därav den något ofokuserade bilden. Hade jag haft rätt inställning på kameran så hade bilden förmodligen blivit skarp. Nu får jag lägga till duvor efter björktrastar på listan över fåglar där jag jagar ett skarpt foto.
Besvikelsen över att ha missat en bra duvbild mildrades dock något av att jag lyckades ta två hyfsade bilder på några maskrosfrön som kom seglade i vinden.
Maskrosbilderna hade dock kunnat vara 
bättre, nu är de bara ok. Vår granne Modesty har tagit den optimala maskrosbilden men min åsikt i den frågan kanske färgas av att jag känner både motiv och fotograf. Det är i varje fall den nivån på de maskrosbilder jag jämför mina mig med. Modesty är fotograf (bland annat) så det är kanske en tuff jämförelse att göra. Ett av mina problem är dock att om jag jämför mig med nån så gör jag det med de som är riktigt bra, proffsen, det leder till att jämförelserna sällan utfaller till min fördel. Jag kan tyvärr inte göra på nåt annat sätt, amatörernas fria åkning är inte intressant i det sammanhanget.
Jag inser att det här sättet att tänka ställer till det för mig men jag vet inte riktigt hur jag ska börja tänka annorlunda. Vi har pratat mycket om det på terapin men vi har inte kommit längre än till att jag nu ser problemet.
Under min promenad i förmiddags så tog jag också två landskapsbilder. Även om Halland inte är lika fint som Sörmland så är här ändå vackert.
