Rutig tweed

När jag kom in från vedkörningen igår så märkte jag hur mycket jag stressat upp mig och hur spänd jag var. Jag hade hela kroppen full med oro och när jag satte mig ner så blev den nästan outhärdlig, hade jag inte haft bloggandet och kostymbyxorna som motiverade mig att stanna uppe så hade jag tagit Theralen och lagt mig på direkten.

Bloggandet var avklarat ganska snabbt men jag drog på att prova byxorna. Jag satt ner en stund och tittade på TV och åt glass innan jag masade mig in i duschen för att sen öppna påsen från FatVintage. Jag kunde direkt konstatera att byxorna var i ett jättefint skick och att färgerna var fantastiska. På fotot på Etsy så var färgerna murrig, inte så i verkliga livet där de var starka och varma. Det var med stor spänning som jag provade byxorna – de satt nästan perfekt!! I midjan och över rumpan var de perfekta men de var lite korta i benen, kanske 1,5 centimeter. Det finns dock gott om fåll så jag kan länga dem och jag tror att mönstret gör att vecket där de varit vikta inte kommer synas. Jag ska också smalna av byxorna lite från knäet och nedåt, det är lite utsvängda (de är ju från -72). Jag får se hur det går att sy i byxorna, de är i ett rejält tweedtyg, ingen sommarkostym precis.

Fast om inte kavajen passar så blir ju alla ändringar av byxorna överflödiga. Jag hoppas verkligen att den passar när den kommer. Hoppas, hoppas!!

Jag är oftast inte så intresserad av vem som ägt plagg jag köper utan jag intresserar mig mer för vem som tillverkat det. Jag googlade därför namnet på skräddaren som sytt kostymen, Denis Newton. Jag fick bara fram en träff på honom och där var han bara en bisats. Träffen handlade om en f.d. fotbollsspelare och tränare, Bill Shankley, som hade en kostym från Denis Newton när han fick sin OBE (Order of the British Empire). Shankley tränade Liverpool FC 1959-1974 och har också uppmärksammats med ett eget frimärke. Om han valde Denis Newton för sin kostym när han skulle få sin OBE så måste Newton haft viss status som skräddare i Liverpool.

I dag så är jag rejält öm i armarna och axlarna. Den sista veden jag lyfte fram i går bar jag ganska långt eftersom jag ville ta så grova slanor/stockar som möjligt. Ryggen är också öm men om det beror på vedbärandet eller på att jag slet med hästsläpet i går vet jag inte.

Jag har inspekterat både högen med ris och traven med slanor/stockar och jag är väldigt nöjd med vad som blev gjort i går.

Jag är fortfarande psykiskt trött efter gårdagen så fast det finns en massa saker som jag borde göra idag så har jag försökt ta det så lugnt som möjligt. Morgondagen kommer att bli stressig så jag behöver all vila jag kan få. I morgon så kommer nioåringen hem och sexåringen ska i väg till mormor och morfar. För att mormor ska spara in lite restid så ska jag åka upp till Göteborg med sexåringen och möta henne och nioåringen där. Även om det bara är en tågresa fram och tillbaka till Göteborg så vet jag att det kommer bli jobbigt för mig. Min fru måste i väg på ett jobbmöte (ja, på en söndag) annars så hade hon tagit det.