Sigge gillar snö

av johan · december 1, 2023

I onsdags kväll började det snöa men tack och lov kom det inte så mycket, bara tillräckligt för att lysa upp novembermörkret lite. Sigge var dock överförtjust i den snö som kom, morgonpromenaden i går tog mycket längre tid än den brukar. Han skulle lukta och busa hela vägen. På ett avskilt ställe så släppte jag faktiskt lös honom så att han kunde springa av sig det värsta. Jag lyckades knäppa ett kort när han, i full kareta, halkar på en isfläck. Tyvärr är vi i skuggan och det går väldigt fort så bilden blev dålig. Hans kroppshållning och förvåning framgår dock.Fjortonåringen hade studiedag igår så han var med mig och Sigge på eftermiddagen. Det blev full fart! Klickbara foton. Under förmiddagen igår åkte jag till Falkenberg och passade då på att svänga förbi Kupan, Röda Korset. De hade en hel del intressanta saker, även om jag lämnade kvar de flesta av dem i butiken. Där fanns en skepparkavaj från Henri Lloyd (passade men var för dyr), en kvalitetskavaj från Ströms (för liten), två jackor/kavajer från Morris (för liten/för dyr) och en skjorta från brittiska Austin Reed. Skjortan var förmodligen inte i nån vidare kvalisort men det är inte ofta jag stöter på plagg från Austin Reed.

Jag köpte dock en överrock i ull av märket Junex (gissningsvis jämngammal med mig) samt en jacka från Chevalier (svenskt företag som gör jaktkläder av hög kvalitét). Jag var sugen på både rocken och jackan men min tanke var att de i första hand skulle bäras av 14-åringen, om han kunde tänka sig det. Till min förvåning var han positiv till båda! Han kanske måste vänja sig lite vid rocken och inte ta den till skolan direkt men han verkade tycka att den var häftig. På fotot nedan har jag fått på honom en tweedkeps också men det kommer han inte ha i skarpt läge, han gillar inte huvudbonader. I fickan på rocken låg ett paket tändstickor som gjorde reklam för BP i Slöinge (då ägd av A.W. Carlsson). Jag googlade lite och fick fram att macken fanns i Slöinge redan på 50-talet och ägdes då av en Axel Carlsson. Det är spännande när gamla plagg bär på extra information.

Just nu är livet ganska bra, särskilt om jag betänker att det är månadsskiftet november/december – då brukar jag vara helt under isen. Det är jag inte nu, inte ens fast Betty gått bort. Jag bearbetar Betty-sorgen genom att umgås intensivt med Sigge. Jag ägnar mig också intensivt åt sociala medier och kläder och tillsammans hjälper det mig att hålla mig på banan.

Hustrun suckar kanske lite över att jag är mentalt frånvarande på grund av Instagram/Reddit och bloggen samt fysiskt frånvarande nattetid (sover med Sigge i 17-åringens rum). Men jag tycker min självhjälp har effekt, jag var med på Wapnös julmarknad förra fredagen, imorgon ska jag på julmarknad i Getinge, jag gör mina sysslor här hemma och nu håller jag också på att planera in ett besök på en musikalisk föreställning i februari. En gymnasiekompis är professionell trumpetare och han och hans fästmö ska uppträda i Halmstad med föreställningen ”Judy”.

Pogues sångare Shane MacGowan dog igår. Det enda jag kan säga är att jag är förvånad att han levde så länge som han gjorde. Jag har sett Pogues live tre gånger och alla gångerna var han tydligt berusad på scen. Den första konserten sabbade han helt, till slut var de andra bandmedlemmarna tvungna att plocka honom av scen. Han kunde onekligen göra musik men han kunde också förstöra musikupplevelser. Lundell ska ju ha sagt att ”En inställd spelning är också en spelning” med avseende på berusade artister, jag kan bara säga att jag som publik inte håller med Uffe.