Självmedicinering
Min senaste ansträngning som pipmakare kan sammanfattas med sentensen ” Gör nästan rätt, gör om, gör fel, reparera!” Jag var inte riktigt nöjd med pipan jag visade igår eftersom jag inte fick den vinkel på munstycket som jag tänkt mig och som krävts för att munstycket skulle sett bra ut rättvänt. I morse så tänkte jag därför att jag skulle borra ett nytt hål i pipan och plugga det andra. Sagt och gjort – jag 
borrade ett bättre hål med rätt vinkel men när munstycket skulle sitta så snett så visade det sig att tappen som skulle sitta inne i pipan var lite för kort – munstycket blev löst. Jag fick inse att den bästa lösningen var att återställa pipan till det skick den var igår så jag pluggade igen det nyborrade hålet (träplugg och vattenglas) och jag tror inte att pluggen ska påverka rökegenskaperna även om den syns tydligt.
Jag gick en sväng i hagen som Pirana rymde ifrån igår men jag kunde inte se vart hon gått igenom staketet. Jag såg dock att staketet och hagen var i stora behov av åtgärder. Hagen behöver röjas och staketet behöver sättas om på långa sträckor. Jag satte upp det första hösten vi bodde här och då använde jag mestadels begagnade stängselstolpar och de behöver bytas nu. Björnbärsbuskarna har också vuxit in i staketet i ganska stor omfattning. Att gå rundan i hagen gav mig en kraftig ångest. Nedan är typiska bilder som för mig är ångestframkallande.
Hustrun och ungarna var ute och körde med Pirana en sväng på förmiddagen, jag gick jämte och var sällskap. En bit in på grusvägen så fick vi syn på en grön kub på vägen. Först trodde vi att det var en 
liten fyrkantig bal med hösilage men när den for i väg i blåsten så förstod vi att det var nåt annat. Jag sprang i förväg för att ta hand om den så att den inte skulle komma farandes och skrämma Pirana. Det visade vara nån slags leksakstält för barn att krypa i. Förmodligen har den blåst iväg från grannarna. Jag gick i varje fall dit med den, de var inte hämma så jag kilade fast den under deras studsmatta.
Efter lunch kom en av killarnas kompisar hit och jag tog min tillflykt till fåren. Jag skyllde på att jag 
skulle kolla dem, tog med mig pipan och la mig sen i en slänt 
hos fåren och rökte och tittade på rovfåglar.
Det hade en väldigt lugnande effekt på mig och för en stund mådde jag RIKTIGT bra. Under eftermiddagen så har känslorna annars pendlat våldsamt. Det har varit lite som att vara bipolär men där svängningarna kommer var tjugonde minut.
Apropå rovfåglar, när jag satt och skrev på den här texten så fick jag syn på en glada genom fönstret så jag ryckte åt mig kameran och knäppte några bilder.
