Självspelande piano
Hustrun börjar jobba igen på måndag och ungarna har bara en vecka kvar av sommarlovet så snart återgår tillvaron till sin vanliga vardagslunk för mig. Sommaren har gått förhållandevis bra i år men den har ändå stundtals varit kämpig för mig. Det är så för mig varje sommar, inga riktiga rutiner och 
betydligt mindre tid för mig själv resulterar i att jag mår sämre. Tyvärr blir mina sommarsvackor lite av ett självspelande piano eftersom jag mår dåligt av att inte får tillräckligt med tid för mig själv och när jag drar mig undan så mår jag dåligt för att jag inte ägnar mig mer åt familjen. Jag tror egentligen inte att familjen inte upplever det som ett stort problem att jag drar mig undan men för mig är semestertiden fylld av ”måsten” och ”borden” som handlar om kvalitetstid med fru och barn.
I går så fick jag och hustrun i varje fall lite tid på tu man hand när vi körde med Pirana. Även om fokus är på 
körningen så hinner vi alltid prata en hel del om annat också när vi är ute. I går körde vi dessutom två vändor, en på morgonen och en på eftermiddagen. På morgonen så körde vi vår gamla vagn på några stubbåkrar och på eftermiddagen så provkörde vi den nya vagnen efter att ha fått skacklarna fixade. Det är stor skillnad mellan de två vagnarna, i den nya satt vi mycket högre, men också mycket närmare hästen. Den övre bilden nedan är tagen från den gamla vagnen och den undre från den nya.
Båda sakerna kändes ovana men jag tror nog att vi vänjer oss. Att sitta högre är en fördel eftersom det ger en bättre koll på både häst och omgivning. Att sitta nära hästen kan väl vara en nackdel om hästen sparkar bakut men annars ger det ju ett kortare och smidigare ekipage.
I går hämtade jag också ut ett paket på kiosken i Getinge. Inför hösten och vintern har jag köpt ett par byxor för utomhusbruk, ett par gamla militära vadmalsbrallor modell 58. Så i höst kommer jag att se ut så här. Gummistövlarna är också militärt överskott, inköpta för 25 kronor i en butik i Gullbrandstorp som säljer gamla militärgrejor.
