Slitna pengar
Igår hittade jag en artikel om irländsk plugtobak (piptobaks som pressats till hårda kuber) på nätet 
och när jag läste den så påmindes jag om ett Irland som inte längre finns men vars sista suckar jag haft förmånen att uppleva.
Plugtobak är ett gammalt sätt att göra tobak på och den försvinner allt mer från dagens utbud av piptobak (som annars växer). När jag skrollade igenom artikeln så hittade jag bilder på tobakssorter som nu slutat tillverkas men som fanns så sent som för fyra år sen då jag var i Dublin och besökte James Foxs tobakshandel.
Det gamla plugrökande Irland var ännu mer levande när jag besökte den gröna ön för första gången 1988 (har tyvärr inga foton från det besöket). På den tiden (nu blir jag lite nostalgisk) var Irland inte smockfullt 
med turister, det fanns inga stora besökscenter vid sevärdheterna, Dublin luktade fortfarande stenkolsrök och på de Bed & Breakfast där jag bodde så kunde man oftast sitta och titta på teve tillsammans med värdfamiljen på kvällarna (om man inte var på en pub knökfull med piprökande gamla män 🙂 ). Jag
minns också de irländska sedlarna, de var verkligen någonting speciellt. Jag har aldrig sett så slitna pengar någonstans, de höll knappt ihop utan var totalt trådslitna. Ett land med såna pengar kunde helt enkelt inte vara rikt. Några år senare kom den ”Keltiska tigern” och Irlands ekonomi blomstrade och då fick man nya fräschare pengar.
Jag såg delar av det gamla Irland även efter 1988 – mina månader på en gård i Cork 1990 och -92 var som en tidsresa tillbaka till 1950-talet.
Även från den tiden saknar jag på det stora hela foton vilket grämer mig lite. Jag tror inte ens att jag hade en kamera med mig när jag åkte dit 1992.
Det om nostalgiska tankar kring Irland. Sen det förra inlägget så har två tackor lammat vilket
resulterat i fyra lamm. Det innebär att vi har två tackor kvar som inte lammat men en av dem ser inte dräktig ut, hon går förmodligen tom.
