Spex en tung dag

Det var en fantastisk morgon i morse, försommarljuvlig. Jag gick en vända i trädgården och fotograferade alla träd som blommar just nu men den riktiga glädjen ville inte infinna sig eftersom oron för Piranas fång låg som en tung klump i magen hela tiden. Det är jobbigt att se att Pirana har ont, hon kan stå och titta på en hov som att hon undrar ”varför gör du så ont?”.Om nån undrar vad vi gör med den stackars hästen på bilden ovan så kan jag berätta att vi kyler hennes hovar. Tills vidare ska vi göra det tre gånger om dan, 20 minuter varje gång. Hon är dock en väldigt lugn häst som låter oss hållas utan att protestera.

Att Pirana fått fång väcker dåliga minnen hos mig, våren 2007 när jag blev sjuk kommer tillbaka. Jag hade jättemycket att göra på jobbet och försökte rådda ihop ett stort och dyrt saneringsprojekt där vi ville testa teknik som var ny för Sverige. Jag minns att jag satt i ett möte med en dansk konsult när min hustru gråtande ringer och berättar att hästen fått fång. Resten av den våren har jag mycket diffusa minnen ifrån, jag vet inte om de blev suddiga redan då eller om det är depressionen som gjort dem suddiga i efterhand.

Förmiddagens mående kan illustreras med de här tre risiga byggnaderna som jag passerar varje gång jag går med ungarna till skolbussen. De är alla i varierande stadier av förfall och ger ett väldigt sorgligt intryck.Jag är inte nån trädgårdsmänniska, min uppfattning om trädgårdsarbete är att klippa gräset men jag känner att hos oss är det en viktig del av trädgårdsarbetet. De senaste åren så har jag försökt att ”återerövra” mark från kvickroten och brännässlorna med hjälp av gräsklipparen. Om jag kan börja klippa ogräsmark tidigt, eller efter att vi gått med röjsåg, så håller det ogräset stången och det blir gräsmatta av den biten. Gräsmatta är ett stort steg framåt jämfört med kvickrot och nässlor. Mitt senaste återerövringsområde är en plätt jämte fårhuset. Jag har lyckats trassla ner åkgräsklipparen dit (även efter att jag krockade med betongfundamentet) och jag tycker den biten ser betydligt roligare ut klippt än oklippt.

Jag har plockat fram solhattarna för säsongen, de är ett roligare alternativ till basebollkepsen när jag känner att hatt inte riktigt funkar, t.ex. när jag tar mina promenader. Tidigare så hade jag hatt då men nu när det är varmt blir det opraktiskt att träningspromenera i en riktig hatt. Dagens promenad inleddes med att jag blev utskälld men det gick bra. Jag hade kameran med mig och motiven dök upp med jämna mellanrum, nedan ser ni några av dagens bilder.När jag kom tillbaka från promenaden så skulle jag illustrera att plockat fram solhattarna med hjälp av ett foto. De första bilderna vara bara dokumentära men eftersom det var säsongspremiär för linne så kunde jag inte låta bli att spexa lite framför kameran också. Man kan ha mycket roligt med en Nikon D50……

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skämtandet ovan till trots så har jag haft en jobbig dag med skuldkänslor och dömande tankar kring bl.a. Pirana och vem jag blivit och vad jag gör (alt. inte gör). Jag vet att den sortens grubblande inte är meningsfull men jag har en förmåga att fastna i det och sen färgar det hela dagen gråsvart, trots att solen skiner som fan ute.