Svagt dragöl
Vi fick ju hem den nygamla passaten häromdagen och hustrun har kört en del med den – inte ett enda hack. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd på passatfronten, för det är det inte eftersom
varningslamporna för ABS:en, ESP:n (anti-sladd), servon och parkeringsbromsen lyser nu. Jag vet inte om det kan ha nåt att göra med allt micklande de gjort med bilen eller om det är oberoende av turbobyte och justering av avgaskylningen. Vi ska ringa Motorhalland på måndag och höra men jag befarar att de inte kommer att vilja se nåt samband med det de gjort och säga att detta inte går på garantin. Det känns mer och mer som att vi köpt ett måndagsexemplar.
När Röde Orm seglade österut för att hämta hem Bulgarguldet så behövde han dragöl, ett extra starkt och gott öl, för att klara forsarna i Dnepr. Jag sliter inte vid några åror på en flod i Ukraina men jag kämpar på med betonggolvet i källaren så även jag behöver ett gott ”dragöl”.
I mitt fall blir det dock Loka, jag behöver nåt gott och läskande att släcka törsten med i värmen.
Inget ont om vattnet i vår brunn men kolsyrat vatten med lite citronsmak smakar mycket bättre än obubbligt rävingevatten när jag tar en paus i golvknackandet. Jag kan behöva den extra energi som det godare vattnet ger eftersom jag tycker att golvet blir hårdare och hårdare för varje gång jag drämmer järnspettet i det. Saker och ting
blir inte bättre av att jag stött på en stor sten som jag tvingats lirka mig runt och på ett tvärgående gammalt tegelrör. Det här huset bjuder ständigt på överraskningar!
Efter slitet i källaren var det skönt att i går kväll sitta ute med en pipa och njuta av sommarvärmen (vid 20.30 var det riktigt behagligt ute). Jag funderade på lite av varje, tankar på öl i allmänhet och dragöl i synnerhet dök till exempel upp. När jag satt där och funderade på öl så kom jag plötsligt ihåg första strofen i Robert Burns dikt ”Och gott öl kom”.
”Och gott öl kom och gott öl for,
för gott öls skull har jag sålt mina skor
och satt mina strumpor i pant i en bod
– med gott öl håller jag upp mitt mod.”
Jag blev mer fascinerad av att jag mindes dikten än av själva orden. Jag läste Burns på litteraturvetenskapen i svenskan på gymnasiet och sen tror jag inte att jag ägnat karln en tanke, och ändå kom jag ihåg dikten. Somligt fastnar verkligen i huvudet.
En annan sak jag tänkte på är om kvällar som igår kompenserar för allt slit och alla tårar, för att inte tala om alla pengar, som det kostat hustrun och mig att bo som vi gör. Svaret blev nog att enskilda kvällar som i går inte kan kompensera för allt men tillsammans med alla lite mindre fantastiska, men ändå fina, ögonblick som livet i Underlund ger så kompenserar de för det som krävs för att bo här. Än så länge i varje fall, vi får se hur det går med den där perskans dräneringen i källaren….
