När Sigge och jag promenerade i morse så hittade vi en död näbbmus liggandes på vägen. 
Musen fick, som näbbmöss får, mig att tänka på min farmor. En vinter när jag var cirka fem så var jag och 
min syster hos farmor och farfar i Finland. Det fanns möss i deras hus så farmor satte musfällor under diskbänken, jämte det hon kallade ”roskisämbaret”, d.v.s. den emaljerade metallhink där hon la matrester och annat organiskt avfall. Farmor tog en del möss i fällorna och oftast var det näbbmöss. Det var första gången jag stötte på Sorex araneus och jag tyckte de såg spännande ut. Jag vet att jag försökte hjälpa farmor med musfångandet genom att bygga en egen, lite makaber, fälla. Den bestod av en tom hushållspappersrulle där jag tryckt in spikar vid öppningarna. Spikarna blockerade nästan, men inte riktigt, öppningarna och tanken var att lägga ost inuti röret och att den skulle locka musen att klämma sig igenom öppningen som spikarna lämnade. När musen sen ätit osten så var min tanke att den lagt på sig så att den inte kom ut genom öppningen i gen, alternativt rev upp magen på spikarna i sina försök att ta sig ut. Jag fångade aldrig nån mus med min fälla.
Orsaken till att vi tillbringade en vinter i Finland var länge lite oklar för mig. I vuxen ålder har min syster berättat att det var för att jag vägrade gå till dagmamman jag hade i Vagnhärad. Mamma och pappa behövde nånstans att göra av mig och min syster på dagarna (jag tror att det här var samtidigt som de skiljde sig) och utan dagmamma fick det bli Finland. Det är mycket möjligt att jag vägrade gå till dagmamman, det lilla jag minns av henne är väldigt negativt. Enligt mitt minne så var hon en sur och elak satkärring!
Idag var jag inne på Psykiatrin och träffade min nya kontaktperson (som jag bloggade om igår). Jag känner henne sen innan men har inte träffat henne på flera år. Den positiva känsla jag hade kring henne visade sig stämma. Jag tror on kommer bli kanonbra som kontaktperson. Klädseln för dagen var en röd hundtandsmönstrad kavaj från Oscar Jacobson, linnebyxor och en linneväst jag gjort av en kavaj. Innanför västen fanns en skjorta från den napolitanska skjortmakaren Luigi Borrelli. På huvudet hade jag en Panamahatt jag köpt direkt från tillverkaren i Ecuador.
På väg till bilen för avfärd mot Psykiatrin så hittade jag en död fågel under kastanjerna, först trodde
jag det var en gök men efterforskningar visade att det är en nattskärra. Det är nåt skumt på gång för i mitten på augusti hittade jag en död duva under samma träd. Jag har stoppat nattskärran i frysen och kontaktat SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) för att höra om de vill att jag skickar in fågeln. Jag skulle bli förvånad om de inte vill det. Duvan skickade jag till SVA men jag har ännu inte fått nåt besked från dem om dödsorsak.
Till sist en vinterbild! Jag hittade den när jag letade igenom gamla foton. Den är tagen när jag och hustrun var på skidsemester i början på 2000-talet. Jag hyrde en snowboard en dag men jag saknade helt talang för snöbräda, jävlar vad jag föll (även i väldigt flacka backar). Klädmässigt tycker jag dock att jag ser ut som en rutinerad snowboardåkare.
