Igår åkte jag ner till Bjäre för att stötta min löpmentor Bosse när han springer Viadal 6 day ultra. Han 
var förhållandevis pigg, och vid gott mod trots att halva loppet återstod. Min plan är att åka ner på fredag och lördag också (målgång lördag).
Innan avfärd var jag lite orolig för att köra fel eftersom jag inte har GPS i min telefon men jag hittade 
rätt på första försöket, trots att det inte var skyltat. Jag körde dock fel på vägen hem….. Jag körde inte samma väg utan tog omvägen genom Förslöv och i den lilla hålan lyckades jag svänga åt fel håll i en korsning. Jag hittade dock in i byn så småningom och stannade till och 
fotade kyrkan och gick in på Heberleins chark (världsberömt på hela Bjäre). Jag var stressad så jag köpte inget men på fredag så kanske jag handlar lite korv och salami.
Efter ultrabesöket känner jag mig väldigt sugen att komma igång med löpningen igen men jag känner mig fortfarande seg och tung i kroppen. Vet inte om jag ska vila mer eller försöka att träna ändå. Det är frustrerande att vara träningsmotiverad samtidigt som jag är väldigt trött och tung i kroppen.
Eftermiddagen och kvällen blev sen stressiga för mig eftersom jag la ut foton från loppet på sociala medier (Facebook och Reddit). Att lägga bilder på FB var okomplicerat men Reddit var lite mer krävande eftersom det kom en del negativa kommentarer som jag ville bemöta. Vissa verkar störa sig på att Bosse och andra vill springa så långt som de gör. Visst det kan tyckas stolligt men de skadar ingen och oavsett vad man tycker om löpning så borde man väl imponeras av bedriften i det hela. Alla tänker uppenbarligen inte så. Lite är det kanske också mitt fel för jag la inte upp inlägget på en löparsida utan en mer allmän sådan – ville sprida Bosses bedrift utanför löparvärlden. Det förtjänar den.
Jag har nu fått svar från Naturhistoriska riksmuseet angående fotot på salamandern som jag mejlade in (bloggade om det den 3:e september). Det är en Större vattensalamander, d.v.s. den ovanligare sorten.
Jag hittade den på vägen under en hundpromenad så jag hoppas att den lyckats undvika att bli
överkörd. Sigge och jag går ju en del på vägarna och på sistone har vi passerat kor dagligen. Det har då blivit tydligt att Sigge kopplar den stöt 
han nyligen fick av elstängslet till korna och inte till stängslet. Han vägrar gå på den sida av vägen som korna är på men han kan busa runt precis jämte en eltråd. En av korna vi sett (en kviga) är en jättesöt Jersey- tjej.
Inte alls den sorten som Bruce Springsteen sjunger om (låten ursprungligen av Tom Waits).
Till sist ett foto på när 15-åringen och Sigge busar!
