Vårvärmen har fått gräsmattan att växa så det knakar, gårdagen ägnades därför delvis åt att förbereda årets första gräsklippning. Löv 
och grenar räfsades ihop och så laddade vi batteriet till åkgräsklipparen. I dag har det inte varit väder att klippa gräset men på onsdag har de lovat hyfsat väder så då tänkte jag försöka ge mig på det.
Att gräset kommit igång betyder tyvärr också oro och stress för min del. Pirana har ju fått fång de två senaste somrarna så jag oroar mig en del för att hon ska få det i år igen. Hon är i bra hull och vi ska försöka vara restriktiva med hur mycket hon får beta men så var det även förra året och då hjälpte inte det. Parallellt med att hålla koll på Piranas betande så måste jag också se över staketen i 
hagarna. I år har vi tyvärr många hagar som måste ses över eftersom det i vintras grävdes för elkablar och diken i dem.
Våren är den tid på året jag gillar bäst, det är fantastiskt när ljuset och värmen kommer åter men det 
är som sagt var också en stressig tid med trädgårdsskötsel, stängsling och vedhuggning. Lamningarna hör ju också våren till (våra tackor har fortfarande inte kommit igång) men de känns inte så stressande eftersom det mest handlar om att hålla koll på dem. Skulle nåt gå snett, felläge eller nåt annat, och vi måste ringa ut veterinär så ändras ju dock det. En orsak till att vi slutade ha lamm var faktiskt att vi hade många besvärliga lamningar men nu har vi ju andra tackor så förhoppningsvis ska det gå bättre i år.
I mitten på förra veckan så fick jag plötsligt besvär med mitt vänstra knä. Det svullnade upp och jag fick en molande värk på både fram- och baksidan. Smärtan, som inte liknade den artrossmärta jag känt tidigare, var inte jätteintensiv så jag tänkte att jag låter det 
vara så länge. I morse var knät fortfarande ömt och svullet så jag ringde vårdcentralen och fick en tid redan idag. Läkaren sa att det är en artrosinflammation och att jag ska vila, ha stödbandage, äta ibuprofen för att sen köra sjukgymnastik för knäna när den akuta inflammationen lagt sig. Han sa också att om vila, stöd och ibuprofen inte hjälper så måste de tömma knät på vätska och eventuellt spruta in cortison också. Slipper gärna det.
Det ömma knät är ju inte så kul men om jag ska försöka se positivt på det så innebar det i varje fall ett tillfälle att klä upp mig lite.
Till sist några blandade bilder.
