Ukrainas delegat

Det blev inget bloggat igår eftersom det var en mycket turbulent dag. Idag har varit ganska stökig med men inte alls som igår. Gårdagen bjöd bland annat på duster med psykiatrin och ett påbörjat men inte genomfört suicidförsök (jag mår fysiskt bra nu men psykiskt är jag under isen). Psykiatrins jävulskap blev för mycket för mig och jag bröt ihop. Idag har bråkandet med psykiatrin fortsatt och jag har förstått av två av deras huvudteser för sin verksamhet är:

De skapar gärna problem men vill inte vara med och lösa dem.
Alla diagnoser, ja egentligen allt, som innehåller ordet myrkrypningar befattar de sig inte med. Punkt.

”Jag kämpar på men jag ska villigt erkänna att jag inte är särskilt optimistisk kring hur den här resan ska sluta” – skrev jag klockan 15 i eftermiddags men nu känns det ljusare. Orsaken är att jag vid lunchtid skickade in en egenremiss till mottagningen för läkemedelsberoende, TILMA, d.v.s. de som rekommenderat medicinen jag bråkat med psyk om. Klockan 15.15 idag ringde deras läkare upp mig och sa att han ville träffa mig i morgon så att han kan skriva in mig hos dem och sen förskriva medicinen. Blev jag glad eller blev jag GLAD?!

Nu vidare till andra ting. På 16-åringens skola har de FN-dagar vilket innebär ett rollspel där eleverna får vara FN-delegater och bland annat skriva resolutioner och sedan söka stöd hos de andra delegaterna för att om möjligt få resolutionen antagen. Sonen är utsedd att vara Ukrainas delegat och i går eftermiddag kom han hem slutkörd efter en hel dag av förhandlande. För att göra rollspelet mer trovärdigt ska deltagarna vara uppsnofsade med kostym och slips (de manliga, lite osäker på vad tjejerna har på sig). Sonen hade ingen mörk kostym men vi fick tag på en begagnad på nätet till väldigt lite pengar.

Snön har regnat och blåst bort här. Vi hade ett riktigt ruskväder i måndags men när det dragit förbi så var snön borta. Vårblommorna som visat sig innan snöfallet verkar ha klarat sig bra och är hur fina som helst.